Denna veckans sjukhusvistelse har varit intressant. Min handledare/sjuksköterska chefen blev pensionerad vilket är kul för henne men hon gick med 2 dagars varsel. Hon var planerad pension sedan i mars men det fanns ingen ersättare och nu i början av veckan kom det en som kunde ta över och då bestämde sig den nuvarande chefen att gå till verksamhetsårets skifte vilket var i tisdags. Som tur var fanns det inte så mycket att göra med patienter då vi i början av veckan hade ca totalt 20 patienter per dag inklusive inneliggande, mödravård, akut och vårdmottagning. Så de första dagarna bestod i att förbereda sjukhuset till att ta emot det nya verksamhetsåret genom att byta ut alla in- och utskrivnings böckerna samt en massa annan dokumentation som ska arkiveras. Detta är ett jobb som heter duga då allt är skrivet för hand så man inte riktigt ser vad det står och så ska allt sorteras först per patient sen per diagnos och ålder. Det vill säga att man måste först skriva in alla patienter var för sig löpande under året sen sitter en och läser dessa och sorterar efter diagnos så man lättare kan se antal patienter i olika åldersgrupper med specifika diagnoser. Ett evighetsjobb som jag självklart fick hjälpa till med.
Men det har inte bara varit långtråkigt på jobb denna veckan. Den nya chefen är en ganska mycket yngre modell som kan prata någorlunda ordentlig engelska. Eftersom hon är ny så ska hon lära sig rutiner och vad som händer på sjukhuset så hon spenderar mycket tid med oss sjuksköterskor vilket ger mig en möjlighet att kommunicera lite bättre med mina kollegor och det gör att jag får göra en hel del mer än innan. Så denna veckan har jag fått sätta flertalet PVK:er tagit en massa värden och gett en hel del mediciner och faktiskt förstått vad jag ska göra innan jag gör det. Så trots att jag fått en hel del tråkiga uppgifter denna veckan är det helt klart en av de bättre under praktiken.
Jag fick även under veckan vara med på en avslutningsfest
. Vi hade ju en som skulle sluta så hon skulle firas ordentligt. Så det bar av till närmaste restaurang där det bjöds på mat i form av pizza (inte sådan pizza ni tänker men något liknande), pakoura (friterade grönsaker i någon smet), momo:s (grönsaker eller kött som är kryddat och inlindat i en deg som sedan antingen friteras eller ångkokas) och dricka från the Cocacola Company. Festen framgick på Nepali vilket var mest förvirrande för mig men kul det hade jag då man fick se en annan sida av de tillbakadragna sjuksköterskorna som inte så ofta pratar på jobb men nu hade hur mycket som helst att prata om. Det var faktiskt värre än hemma då tjejer träffas och snackar. Men jag skrattade och hade det riktigt kul hela kvällen.
Hygien och materiell är något annat som är intressant. På varje avdelning finns behållare i rostfritt stål som gör att man tänker sterila kompresser eller suddar, man ska även ta upp dessa med en vad man tänker steril tång. Men jag är lite osäker på varför de gör det på detta sättet, för inget mer än steril förpackat så som vi har det hemma i plast förpackningar är sterilt här. Kompresser och suddar kommer skickat hit i rå form det vill säga packat i stora rullar eller i stora förpackningar icke vikt. Så alla dessa bomulls rullar som ska bli suddar måste för hand delas upp och rullas eller tyget för kompresserna tas fram och vikas. Hela processen görs av den som har tid och tittar förbi hanteringsrummet/fikarummet när någon börjar fixa med detta. Man hade ju då kunnat tänka, att eftersom vi vill ha allt så nära sterilt som möjligt, att man hade rena eller sterila handskar på sig och att alla ytor som kan röra vid materialet desinficeras. Men nej, de sätter sig bara och börjar rulla eller vika utan att ens tvätta händer och lägger allt i stålbehållarna. Så redan innan materialet kommer till avdelningarna är det kontaminerat men behandlas som som det vore sterilt och används till sårtvätt, omläggning, spritning av ytor innan nålar ska sättas och vad annars man kan använda dem till. Ibland kan man bli lite rädd då hygienen är väldigt tveksam i vissa situationer. Men så tänker man bara på hur det går för patienterna? Jag har inte sett en enda patient som klagat över infektioner och jag har heller inte sett några följder till brist på hygienen. Så då börjar man fundera på vilken bakteriefobi vi har hemma och om det faktiskt är så att det är betingat att ha en så extrem hygien som vi praktiserar. Eller är det bara så att vi är så renliga i övrigt att vi inte tål de bakterier som finns runtomkring oss... det tåls att tänka över.
Men det har inte bara varit långtråkigt på jobb denna veckan. Den nya chefen är en ganska mycket yngre modell som kan prata någorlunda ordentlig engelska. Eftersom hon är ny så ska hon lära sig rutiner och vad som händer på sjukhuset så hon spenderar mycket tid med oss sjuksköterskor vilket ger mig en möjlighet att kommunicera lite bättre med mina kollegor och det gör att jag får göra en hel del mer än innan. Så denna veckan har jag fått sätta flertalet PVK:er tagit en massa värden och gett en hel del mediciner och faktiskt förstått vad jag ska göra innan jag gör det. Så trots att jag fått en hel del tråkiga uppgifter denna veckan är det helt klart en av de bättre under praktiken.
Jag fick även under veckan vara med på en avslutningsfest
. Vi hade ju en som skulle sluta så hon skulle firas ordentligt. Så det bar av till närmaste restaurang där det bjöds på mat i form av pizza (inte sådan pizza ni tänker men något liknande), pakoura (friterade grönsaker i någon smet), momo:s (grönsaker eller kött som är kryddat och inlindat i en deg som sedan antingen friteras eller ångkokas) och dricka från the Cocacola Company. Festen framgick på Nepali vilket var mest förvirrande för mig men kul det hade jag då man fick se en annan sida av de tillbakadragna sjuksköterskorna som inte så ofta pratar på jobb men nu hade hur mycket som helst att prata om. Det var faktiskt värre än hemma då tjejer träffas och snackar. Men jag skrattade och hade det riktigt kul hela kvällen.
Hygien och materiell är något annat som är intressant. På varje avdelning finns behållare i rostfritt stål som gör att man tänker sterila kompresser eller suddar, man ska även ta upp dessa med en vad man tänker steril tång. Men jag är lite osäker på varför de gör det på detta sättet, för inget mer än steril förpackat så som vi har det hemma i plast förpackningar är sterilt här. Kompresser och suddar kommer skickat hit i rå form det vill säga packat i stora rullar eller i stora förpackningar icke vikt. Så alla dessa bomulls rullar som ska bli suddar måste för hand delas upp och rullas eller tyget för kompresserna tas fram och vikas. Hela processen görs av den som har tid och tittar förbi hanteringsrummet/fikarummet när någon börjar fixa med detta. Man hade ju då kunnat tänka, att eftersom vi vill ha allt så nära sterilt som möjligt, att man hade rena eller sterila handskar på sig och att alla ytor som kan röra vid materialet desinficeras. Men nej, de sätter sig bara och börjar rulla eller vika utan att ens tvätta händer och lägger allt i stålbehållarna. Så redan innan materialet kommer till avdelningarna är det kontaminerat men behandlas som som det vore sterilt och används till sårtvätt, omläggning, spritning av ytor innan nålar ska sättas och vad annars man kan använda dem till. Ibland kan man bli lite rädd då hygienen är väldigt tveksam i vissa situationer. Men så tänker man bara på hur det går för patienterna? Jag har inte sett en enda patient som klagat över infektioner och jag har heller inte sett några följder till brist på hygienen. Så då börjar man fundera på vilken bakteriefobi vi har hemma och om det faktiskt är så att det är betingat att ha en så extrem hygien som vi praktiserar. Eller är det bara så att vi är så renliga i övrigt att vi inte tål de bakterier som finns runtomkring oss... det tåls att tänka över.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar