Solen värmer! Kanske lite för mycket...

Hej alla glada då har det gått några dagar till sedan sist. Det har väl inte hänt så himla mycket på den sociala fronten mest varit allt för varmt för att gå utanför. Men jag gjorde ett tappert försök i lördags då jag tog mig över floden och tänkte vandra lite på den sidan. Två timmat in i det hela var jag helt genom blöt av svett och längtade bara till bussen som skulle kunna ta mig hem igen. Det var så varmt, jag har aldrig varit med om något liknande. Det måste nästan ha gått upp över 40 graders sträcket denna dagen för jag var helt slut och orkade inte ens äta min omgång samosas som jag tagit med. Drickan gick däremot väldigt lätt ner. Nu stod jag bara mitt ute i skogen någonstans och skulle försöka att komma mig över floden och med den där bussen. Inte alltid det lättaste då man kan se broarna som går över men man kan inte se hur man ska kunna komma dit. Som tur var denna gången så var det en liten flicka som troligt var på väg hem från skolan eller något som kunde visa vilken väg jag skulle ta. Det var fin natur och härligt att gå lite, jag har nog börjat bli lite lat och kommer gärna hem efter jobb och sätter mig en stund framför datorn istället för att ta en träningsrunda eller bara göra något om dagarna. Men det kan nog bero på att det antingen är väldigt varm ute eller så regnar det. Ja regn... och regnar det gör det när det väl börjar. Brukar vara så att det startar och så varar det av och till i typ 2-3 dagar men jag gillar mer när det är så än när det är 40°C hela dagen och man blir så utmattad att man inte orkar göra något. Temperaturen sjunker väl till ca 25-30° när det regnar och regnet är oftast varmt när det faller så är man ute och gör något så är det faktiskt härligt när det regnar.

På sjukhuset har det varit en del att stå i nu dessa dagar. Jag har satt mig på akutmottagningen för jag tänkte att man kunde få lite mer att göra där än på avdelningarna. Jag hade både rätt och fel. Rätt i att det var lite mer att göra i form av att man hade fler patienter och lite mer hands on istället för att bara gå med läkemedel som var i stort sätt det vi gjorde på avdelningen. Men variationen är inte så stor på dessa patienter. Antingen så kommer de in med en bruten arm eller liknande, eller så är det en abcsess (varböld) som ska punkteras och rengöras. Jag tycker att akuten passar mig bättre i alla fall här då det aningen en stund inte finns något att göra eller så kommer det in flera stycken på samma gång.

Jag tog mig en halvdag hos labbet med vilket var spännande då jag aldrig varit på ett sjukhuslabb förr. Jag hade funderat över vem det var som tog alla prover på patienterna för vi tog inga blodprover på avdelningen alls. Men det visar sig att alla blodprover tas av en av de som jobbar i labbet. Så alla patienter som ska ha tagit någon form av prov får ta sig till honom istället för att sjuksköterskorna tar proverna och skickar till labbet så som hemma. Efter han sedan fått blodet så börjar en lång och exakt process, med den ena mikroskopskivan efter den andra och det ska blandas med vätskor till höger och till vänster. Det var helt sjukt att han lyckades hålla reda på vilken glasskiva och provrör som tillhörde vem och med vilken vätska som var i dem. Riktigt imponerad även om de inte kunde ta fram lika många svar som vi kan där hemma. Något som används väldigt mycket där hemma i provväg är elektrolyter och CRP (prover som visar på rubbningar och om inflammation) men jag har inte sett ett enda provsvar som liknar något av detta ännu och de svar jag har sett är inget jag känner igen, så jag får gå på lite upptäcktsfärd i de Nepalska provträsket för att finna svar.

Nu ska jag se om vattnet har kommit igång igen och har det så ska jag på en löprunda annars blir det nog bara lite serier och snart kvällsmat hos min härliga Nepalska familj.

Regn, kyla, värme och utmattning

Ja nu blev det ju lite osammanhängande och flera inlägg på samma gång bara för att jag inte haft internet som jag velat den senaste tiden. Men här kommer lite härlig läsning. Även om just detta inlägget kanske blev lite negativt i Rubriken... Så har jag det bra och njuter så mycket jag kan.

Översvämningar

Det har regnat de senaste 3 dagarna och nu börjar det bli kallt om nätterna men jag har det nästan hellre kallt än för varmt för det har varit olidligt varmt dagarna intill regnet. Men jag tänkte bara lugna ner släkt och vänner som säkert sett på nyheter om översvämningar i Indien och Nepal. Det senaste regnet har orsakat stora översvämningar i stora delar av södra Nepal där det inte är så mycket berg utan mer plattmark. Här är det däremot väldigt liten risk för att det skulle bli översvämning då floden ligger ca 50 höjdmeter ner och att vi är så pass långt nord att vattnet inte hinner ackumuleras till de stora mängderna som blir i syd.

40 km i 40°C värme

En ledig dag och vad gör vi på dem? Sover så länge det går och har det gått resten av dagen. Idag blev det en tur till en Barbershop och allt skägget åkte samt håret blev en hel del kortare. Men inte nog med det jag fick nog den grundligaste rensningen av mitt ansikte någonsin. Det hela började med att han frågade mig om jag verkligen skulle raka av allt skägget typ 5 gånger innan han började och såhär bakefter så ska jag bara inte ha renrakat det ser bättre ut med lite skägg. Men jag skulle ju testa och jag vill ha hela behandlingen för at riktigt skämma bort mig själv. Så klippning, rakning, rensning, inpackning, skrubbning och massage i sammanlagt ca en och en halv timme. Jag var nöjd och betalade mina 50 kr som det hela kostade.

Ny fixad och fräsch 

Men nu till dagens utmaning. Jag tänkte att jag skulle testa vägen in mot Annapurna området och det visade sig vara en pers som skulle sätta mig ut i en och en halv dag. Det hela började med att jag skulle hitta vägen som tog mig mot Bulhbule vilket jag trodde skulle bli min slutdestination för dagen men senare visade sig bli 15 km längre bort då det endast tog 30 min att cykla dit. Men som ni vet ligger Nepal på gränsen in till Himalaya och det kan lätt bli lite backigt från stund till stund. Så efter en och en halv timme fick det vara nog med uppförsbacke och jag satte mig med mina samosas och lite vatten för att få lite energi igen. Jag kan gott säga att 5 samosas var inte tillräckligt för den ansträngningen jag genomfört. Det visade sig i att jag gott kunde hålla farten uppe i nerförsbackarna och på plattmark men så fort det gick lite uppför så var jag tvungen att hoppa av och gå med cykeln. Ett litet antiklimax kan man tycka och ja det var det med. Men jag fick nog lite träning ut av det så jag är nöjd. På turen träffade jag några turister som skulle gå Annapurna Circuit och några som hae spenderat 10 dagar ute i vildmarken för att studera floden. Trevliga människor och de har nog haft det härligt i naturen trots regnet som varit de senaste 3 dagarna.

Så fin är utsikten här

Vaccin och sjuk på jobb

Idag var inte en kul dag. Jag tror jag fick i mig något dåligt till frukost eller om det helt enkelt var dehydrering sedan gårdagens cykling men jag mådde inte så bra som man kunde ha hoppats. Så dagen blev efter några timmars jobb med att vaccinera barn och undersöka barn i likhet med barnhälsovården i Sverige så blev det hem i säng. Dagen bjöd därför på en hel del sovande och tittande på serier som jag så lämpligt tagit med mig hemifrån.

Jobb och kommunikationsproblem

Första dagen på jobb

Första dagen blev lite ögon öppnaren för turen då det inte är så många som kan engelska, även om journalspråket är på engelska, vilket utgör en stor barriär när man ska kommunicera. Jag hade i alla fall hoppats på att det var ett mindre problem än vad det blev då jag hade blivit tillsagd att språket inte skulle vara ett problem för att jag skulle kunna komma till Nepal och göra min praktik. Första dagen blev lite lös och lite halvdan då jag fick en väldigt lätt genomgång av vad som erbjöds på sjukhuset. Jag blev lite en observatör i ett hörn då jag inte kunde kommunicera med mina kollegor var det svårt för dem att visa mig vad de gjorde och jag hade svårt för att fråga vad de gjorde. Ett litet dödläge men det får vi bättra på till de andra dagarna. Men jag fick i alla fall sett lite min första dag som jag inte sett tidigare. Än så länge den största delen av patienter är mammor och pappor som antingen väntar eller just har fått barn. Detta resulterade i att jag missade två födslar men fick sett två omgångar av att sy ihop en kvinna efter födsel. Skrämmande till den graden att man funderar på att inte utsätta någon kvinna för det men samtidigt vill man ju ha barn en dag… Dagen fortsatte med att jag skulle deltaga i ett informationsmöte om HIV/aids och det är väl inga problem med det förutom att det var på Nepali och jag förstod ingenting mer än lite av Powerpointen som var på engelska. Men det gjorde inget då jag fick god snacks efter, mmmm.

Dagen fortsatte med en cykeltur i byn för att se hur den ser ut, inte något utstickande men trevlig och lagom stor att överblicka på någon vecka. Vädret var fint och jag fick göra mig klar till resans första inbjudning. En av medarbetarna på röntgenavdelningen har bjudit hem mig till sig och sin familj för Nepalsk kvällsmat, vilket han även erbjuder sig att jag kan komma och äta under hela tiden jag är här. Kanon tänkte jag och fick mig en ordentlig omgång med Dahl bath rakt översatt till linser ris. Detta är en rätt som äts över hela Nepal och gärna hela tiden, en fattig familj i Nepal kan äta detta två eller tre gånger om dagen varje dag då det är lätt att göra och är väldigt billigt samt näringsrikt. Men det smakar inte av så mycket. Däremot så kan man som min värd nu gjort lyxa till det med lite kyckling curry eller någon annan potatis anrättning. Så från nu av så blir det god mat varje kväll.

Första ordentliga sömnen

Äntligen från det att jag kommit till detta fantastiska land har jag fri och är inte tillräckligt dum att ställa klockan på 07:30 och jag fick sova ut. Det råder lite oklarheter på när jag vaknade men efter att ha sett en film och tagit mig ut ur huset så var klockan något i stil med 15:00. Regnet hände i luften och jag hade väl egentligen tänkt mig att jag skulle cykla men bestämde mig för att gå en runda istället. Det blev 2 timmar ner till floden över den och upp för bergen på andra sidan. En tur som tog mig igenom majsmarker och landsbyar, med många barn som pekade och skrattade. De tyckte säkert jag såg dum ut och varför skulle jag gå där det fanns ju inget att se på detta hållet staden låg ju på andra hållet. Lunchen blev några samosas och en packad pipa tog mig hela vägen hem. Konstigt nog hade Nepaleserna nog sett både cigaretter och opiumpipor men tobaks pipor det var nog något nytt då ännu fler pekade och skrattade när jag kom gående i mitt lilla rökmoln. På kvällen blev det åter besök hos min kvällsmats-familj och lite serier på datorn

OP

Med energi i kroppen efter min slappa gårdag fick jag följa med på min första operation. Det blev ett kejsarsnitt som gick helt utan komplikationer, även om jag tyckte det var lite halvdan genomförd hygien eller rutiner för sterila redskap. Man märker snabbt att man kommit till fattigare länder då handskar återanvänds, sprit är något man sparar på, desinficerade ytor behandlas som det tills någon verkligen skitar ner dem och att oavsett hur man gör tvättar man sig ju alltid med kontaminerat vatten. Ja mina lärare hade vänt sig i graven om de hade haft en för hygienen är lite mer basal än den vi har hemma för att välja mina ord riktigt. Det tog mig inte lång tid att förstå att de inte hade något i närheten av de samma kraven som hemma då handskar egentligen inte riktigt används någon gång som sjuksköterska och att man kan tappa sin inspritade sudd på golvet och frotfarande använda den. Jaja tillbaka till operationen. Här märktes det att det var ett litet sjukhus då det inte tog mer än max en timme att informera patienten om att OP skulle ske tills det att hon låg på britsen och blev skuren i. Något som är väldigt intressant är att när man får ett litet skrapsår eller skär sig på en kniv så blöder det hur mycket som helst tycker man men nu när de öppnade upp nedre delen av magen så var det nästan ingen blödning alls, inte förr än de skar upp livmodern och fick tagit ut barnet men då var det i stora mängder det kom rinnande blod ner för hela bordet verkade det som. Sen att få se det hela live istället för på bilder i anatomiboken är något helt annat. Olika lager av hud, fett, hinor och annat som är i kroppen det såg inte ut som på bild kan jag säga eller i alla fall inte som jag föreställt mig.

Journalläsning och äntligen koll på vad folk har för sjukdomar

Idag satte jag mig med journalerna för att förstå vad det är som händer på sjukhuset och vilka sjukdomar som är de vanliga. Det är inte lätt att förstå allt då de är skrivna för hand och av personer som vanligtvis skriver med andra bokstäver än de latinska. Men det gick när man bara fick lite öga för krumelurerna så kunde jag allt se vad det var för sjukdomar alla hade. Jag hade nämligen reagerat på att nästan alla patienter fick antibiotika i en eller två former, vilket verkade lite konstigt då jag inte sett en enda blododling vilket skulle bestämma vilken antibiotika som skulle användas. Men det visade sig att nästan alla hade Lunginflammation och att de på sjukhuset bara har 3 olika former av antibiotika så de testar väl den ena och funkar det så fortsätter de.

Annat kul som hände var en rensning av en abcsess på en kvinnas rygg. Det hela såg ut som en stor sårskorpa men var i själva verket ett stort parti med nekros (död hud) som täckte en stor inflammationssäck (abcsess). När jag kom tillbaka till avdelningen igen satt en läkare och en sjuksköterska och försökte sätta en PVK (nål i armen) på ett barn men hade stora problem. Som tur var har vi just haft en kurs om barn och jag kunde gott komma ihåg vad lärarna sa om svårstuckna barn. Använd en ficklampa eller liknande och lys bakom så kan man se venerna. Vi testade och funkade på första försöket och jag fick lite respekt av dem som jobbade. Man ska ju försöka att glänsa så mycket det går…

Kommunikationsproblem

Nu börjar rutinerna sitta lite i alla fall, all kommunikation sker på engelska mellan mig och de som bor eller jobbar här men när de endast kan prata Nepali eller väldigt dålig engelska är det lite svårt. Därför har det tagit mig lite extra tid att komma in i rutiner och äntligen få ge lite mediciner. Eftersom jag inte riktigt kan se vad som står i ordinationerna på grund av riktigt dåliga handstilar vill jag inte ta fram och göra iordning läkemedlen. Men med lite övervakning ska det nog gå till nästa vecka.

Man kan gott känna sig lite ensam när man åker så här till ett land med ett helt annat språk. Jag hade fått uppfattningen av att alla eller de flesta kunde ok engelska på sjukhuset och av erfarenhet från landet tänkte jag att det inte skulle bli så stora problem. Men det visar sig att journalerna ska skrivas på engelska men att språket som talas är Nepali. Detta gör att jag inte riktigt hänger med på vas som sägs och avtalas mellan läkare och sjuksköterskor. Så jag får väl försöka att lära mig lite av det lokala språket så man kan hänga med någotsånär. 

Nöje på flera olika sätt

70 km i kathmandu

Idag kom första regnet som jag sett och det kom i mängder. Jag hade varit ute och cyklat hela dagen i en stekande hetta, så fort man stannade droppade svetten från pannan. Jag tog turen från södra centrala Kathmandu och ut mot Baktapur men var inte nöjd med mina vyer där så jag fortsatte ännu längre österut i Kathmandu dalen. Jag kom ut till landsbygden och fick mig en god inblick i vad som sker utanför Kathmandu. Här byggdes hus och gjordes tegelstenar för att kunna bygga både vägar och hus med. Jag tyckte nästan det var en stor skorsten varje kilometer man körde, där de gjorde tegelstenar. Jag hade så kul när jag var ute för jag fick både lite uppför och nerförsbacke med och utan terräng. Det märks även att man är på högre höjder. En backe med lite lutning och kanske en fallhöjd på 10-15 meter gjorde att pulsen kom upp i nästan max, tror dock inte att värmen gjorde det lättare heller. Efter att ha kommit förbi Boudonath och den stora fina Pagoda som finns där så väntade några ordentliga uppförsbackar då jag helt plötsligt befann mig i bergen norr om Kathmandu. Det bjöds då åter igen på kuperad terräng och flera av dem roliga nedförsbackar. Men väl uppe på det jag skulle tro var högsta punkten på resan så börjar det regna, först lite duggregn sen öppnade sig himmeln i några få minuter tills man var helt plaskvåt in till kalsongerna. Men det var inte så farligt med regn det gjorde bara att temperaturen föll från de hissnande 40°C till de lite mer mänskliga 25°C och regnet var ju varmt när det föll med så ganska gått faktiskt. Det enda som gjorde det lite jobbigt var att all lera kom upp i ansiktet och min fina blå Demons tröja blev nu helt grå vilket gjorde att jag blev tvungen att göra min första tvätt kläder på kvällen.

Bilder från turen

Kvällen bjöd på God mat hos min kompis på marknaden där jag fick gott kyckling lår, momo:s och något liknande en stor samosa fast han bara kallade det för ”meat”, jag hade nog kallat det för en pirog. Jag lyckades även lyxa till det lite efter att ha bränt jag vet inte hur många kalorier på cykelturen med en stor Cola och lite film innan kudden kallade.

Välförtjänt mat...

En helvetes bussresa

Tidig frukost, ja i alla fall om man ska räkna på vad tiden var hemma i Sverige när jag vaknade, och sen transport till bussen som skulle ta mig till Besisahar och min slutdestination för resan. Detta var lättare sagt än gjort verkade det som då min chaufför inte lyckades hitta någon buss på första busstoppen så fick vi ta oss vidare till nästa och efter många om och men så gick det. En lokal minibuss där jag fick framsätet för mig själv och cykeln fick ta sig till taket. Busschaffisen verkade trevlig och lugn fram till dess att vi kom ut på öppen väg, även kallat vägen utan raksträcka eller vågräta partier. Som jag kom ihåg från förra gången så var vägen inte rak och inte heller särskilt snäll mot svaga nerver. Sen att busschauffören var självmordsbenägen och körde om i alla svängar gjorde ju inte resan mer ljuvlig än vad den ska vara. Men med bästa utsikt fick jag lägga mitt sunda förnuft till sidan och bara åka med fram till Besisahar 6 timmar senare då jag äntligen fick ställa fötterna på stabil mark. Hade man varit fastspännd och man hade kallat det för en bergochdalbana hade den varit riktigt bra men kanske inte så länge.

Väl framme frågade chauffören var jag skulle av då vi nått sluttampen på vägen. Jag blev mer än förvånad för jag trodde att de talat om för honom vart jag skulle så det enda som kom ut ur mig var ”hospital…” och som tur är så finns det ju inte sådana i överflöd och jag kom rätt. Där fick jag packar ur bilen och fått fram cykeln så jag kunde inkvartera mig på mitt hem de kommande 2 månaderna. Ett litet rum på kanske 15 kvadrat och med en stor dubbelsäng, ett stort skåp och en ännu större toalett så det blev inte mycket golvyta kvar, men det finns ju dem som har det sämre tänkte jag och körde in cykeln.

Jag hade redan i bussen drömt om att få komma ut och bada i floden som jag hoppades fanns mer än i mina tankar och mycket riktigt fanns det en i närheten. Så efter kanske 50 fallmeter och serpentinväg ner så var jag i vattnet och kunde äntligen kyla ner mig efter den varma bussfärden. Sen var det dags för vandringen upp igen och det gjorde bara att man var helt svettig igen så in i duschen och sen igång med fläkten så man kunde torka. Värmen var som i en bastu, fuktig och stekande så bara av att tänka så svettades man vilket resulterade i ytterligare en härlig kalldusch innan sängen kallade. Imorgon är det första dagen på jobb, spännande och lite skrämmande.

Framme och mår bra i svetten

Resan ner gick genom flera tidzoner och när man räknar åt fel håll så blir det många timmar man är vaken utan att få sova... Jag tyckte det var så härligt när jag var i Doha och klackan då bara var ett och jag skulle ju inte komma fram innan nio så det är ju många timmar att sova. Sätt igång en film vet'ja! Men det betyder ju bara att timmarna försvinner istället för att bygga på när man passerar en ny tidzon. Jag var med andra ord ganska trött när jag kom fram och sov som bäst just när vi landade. Men efter stämplat visum och att jag träffat mina blivande kollegor på flygplatsen så var det äntligen dags för en välförtjänt timmes vila innan det bar sig av med cykeln.

Jag har idag hunnit med att cykla runt nästan hela Kathmandu, varit nära döden 5 gånger, fått mig flera bra erfarenheter och myst lite i Thamel. Ja det står ju på skyltar här nere att street rules saves lives, och det säger ju bara allt. De kör som krattor här nere!!! Men när man bara förstår att man ska vara så offensiv man bara kan och gärna tränga sig mellan lastbilar så går det väldigt bra. Så fort man slappnar av och är lite defensiv så går det galt! Men det är kul och lite spännande att färdas på vägarna. Det är lätt att hitta fel på saker och ting men jag har faktiskt kommit ner till en fantastisk liten familj här i Kathmandu som ska vara mina värdar i 2 dagar innan jag tar mig vidare till Lamjung och sjukhuset. Vädret är härligt varmt och svettigt (hopas kroppen vänjer sig snart annars kommer jag att torka ut). Det var skönt att komma ut med cykeln i stan för den är helt sjukt stor. Man tror att något ska ta 5 in att cykla så tar det 20-30. Vilket gjorde att jag nästan inte kom hem idag. Trodde jag kört för långt och endast kommit halvvägs och det var på gång att bli mörkt och då ser man definitivt inte var man är när de inte har ström här i landet. 

Nej nu ska jag nog se till att få mig en så kall dusch som möjligt och försöka komma i säng så man orkar med att turista i morgon.

Bilder från Monkey tempel i Kathmandu

Vakthunden till mit guesthouse

Lyckan över fint väder och sommarlov...

Ja då är det bara två och en halv dag kvar innan jag sitter på flyget, nervositeten börjar göra sig bekant. Fram till idag har jag nog tänkt en hel del på att jag ska iväg och hur kul det ska bli men jag har verkligen inte planerat något. Det blir helt enkelt lite panik då man kom på att jag från idag (fredag) inte hinner komma in i någon butik om jag inte har allt jag ska ha med mig sedan innan. Jobb inom och match på söndag sen är det inte många timmar innan man ska sitta på ett flyg och förhoppningsvis inte ha glömt halva packningen. Jaja cykeln är klar och modifieringarna på väskan jag ska ha cykeln i är fixade så det viktigaste är ju klart i alla fall. Fast hur var det nu med passet...? Jo jag fixade ju nytt till förra året, tur det annars hade det nog gått ut lagom till avresa.

Det känns lite halvdant att åka just nu när solen och det fina vädret har kommit till Danmark en gång för alla. Hade man bara haft lite tid till det så hade jag nog fått avvecklas de där 20-30 milen under den senaste veckan. Det har varit helt perfekt väder för att ta sig på endagsturer runt om i närheten av Köpenhamn. Dessvärre har det inte varit möjligt då man måste sköta sina studier och man har ju hela sommaren på sig med, eller? Nja inte för att cykla i det fina danska vädret i alla fall det blir Nepal och fantastiska berg istället. Det blir backträning för hela slanten i sommar!! Det kan behövas inför Birkemeinerrittet i augusti.

Nu är jag i alla fall klar med allt vad heter skola för denna terminen och det är bara härligt och nu ska man få åka till praktik och lära sig en massa och få helt enastående erfarenheter. Man kan ju bara hoppas att region Skåne vill betala för några av dem sen när man ska börja arbeta med... Nej vi ska hålla 24 000 upproret utanför denna bloggen (man blir bara på så dåligt humör då...).

Det är alltid tråkigt med farväl och igår blev det väl lite kombinerat med ett besök på Den blå Planet och en fantastiskt restaurang Spisehuset 56° det kunde inte vara trevligare i det fina vädret. Så nu har man klarat av farvälen till alla skolkamraterna och flickvännen så är det bara familjen kvar. Blir nog att smyg ringa lite på jobbet i morgon. Så sitt inte fast i någon KONE hiss då får ni inte hjälp... :)

Nu ska jag fortsätta att leta upp alla saker jag ska ha packat. Ha det gott så hörs vi snart igen.

Packningen och optimist som vanligt