Hej
Ja det har hänt en hel del sedan sist, jag har startat och slutat min resa runt Annapurna och kommit så långt som till Kathmandu med 5 dagar innan jag är hemma och allt är färdigt för denna gången.
Dag 1 Besisahar - Tal
Ja jag har fått packar en liten väska nu som jag är ganska nöjd med vikten i. Det hade ju varit bättre om man bara hade lyckats få ut något mer kilo så man slipper släpa så mycket. Väskans innehåll ska bara precis gör att jag kan klara mig till Pokhara om någon vecka vilket betyder att man egentligen inte behöver något ombyte bara tillräckligt varma kläder för att nå passet och några reservdelar om cykeln skulle strejka en dag. Men jag började i Besisahar med planerna att ta mig så långt jag orkar. Starten var ca kl 10 på morgonen och jag satte av på den ok bra grusvägen det var inte så många hinder på vägen utom några långa backar uppför men ofta fick man lite vila med nerför ibland. Det var ett landras som däremot satte stopp för cyklingen för en stund och första turen till att bära cykeln var ett faktum. Landraset hade täckt hela vägen och om jag inte minns fel så hade en del av vägen även åkt med ner för stupet. Så mitt inder var helt enkelt en mer eller mindre 45° lutning med en stig på ca 30cm i bredd stora stenar både ovanför och under mig men ska man komma någonstans här i världen så får man bara kasta sig ut i det. Det var inte den stora faran denna gången och båda rasen höll medan jag passerade. Men från denna punkt var det mycket uppför och när jag till slut kunde se Tal en helt fantastisk by som ligger inklämd mellan flera berg, floden och en stor sjö. Namnet Tal betyder faktiskt sjö på Nelapi. Det härligaste med hela dagen var nog faktiskt när jag fick ta mig ner från vägen och ner till byn. En nerförsbacke på kanske 60 höjdmeter och några hundra meter i längd, det gick fort och oj vad kul det är. Väl framme i byn och klockan var ca 16 hade jag cyklat i nästan 6 timmar i sträck med några pauser på vägen. Men jag var vid gott mod och såg fram emot morgondagen.
Dag 1 i siffror:
Distans: 40,64km
Höjdstigning: 1674m
Höjdförlust: 770m
Total distans: 40,64km
Dag 2 Tal - Chame
Innan jag gav mig iväg på hela denna turen hade jag tänkt att jag skulle nå Manang på 3 dagar det vill säga ca 1000 höjdemeter om dagen och ganska långa sträckor att cykla. Min flickvän och jag satt dagarna innan och snackade om mina planer och hon sa då något som öppnade mina ögon lite, att när vi gick den samma sträckan för 4 år sedan så tog vi nästan 7 dagar på oss innan vi var i Manang. Så från den stunden så tänkte jag bara ta varje dag som den kommer och cykla så långt som jag orkar eller har lust till. Jag träffade under dag 1 några vandrare som jag snackade lite med och om deras planer för hur långt de skulle nå idag, de planerade att nå Chame vilket är 1000 höjdmeter längre fram. Då började mina tankar på Manang på 3 dagar lysa lite bättre för det verkade nästan som att dessa vandrare skule kunna göra det på den tiden. Efter lite snack med deras guide så visade sig att det nog inte var omöjligt att hålla mitt mål. Så jag begav mig mot Chame tidigt på morgonen sådär ca kl 9 vilket i sin tur visade sig att jag inte alls behövde stressa så mycket för. Jag nådde dagens mål Chame ca kl 14 vilket gjorde att jag hade gott om tid att göra cykeln färdig efter dagensk prestationer. Jag fick inte de stora hindren idag heller mer än en liten dålig navigations miss... Det finns mer eller mindre en jeep väg hela vägen till Manang vilket motsvarar alla de riktigt svåra dagarna med hård terräng och något som hade resulterat i mycket bära cykel om jag hade hållit mig till vandringsleden istället. Vilket jag definitivt skulle ha gjort idag. Dagen började med hård terräng fram till vägen ca en kilometer från Tal med många ställen där de har lagt stenar som trappor och det går bara inte att cykla varken ner eller upp för. Men väl ute på vägen gick det riktigt bra igen fick cyklat långa sträckor och kom ifatt mina vänner från dag 1 och snackade lite med dem. Sen visade det sig att ett litet landras hade gått för några dagar sedan vilket blockerade vägen men inte lika farligt som dag 1. Vid detta ras fanns en liten bro över vattnet och någon hade ristat pilar i marken för att visa sina bakomliggande vänner vägen. Jag tog ju klart den vägen då jag på kartan kunde se att om jag tog vägen skulle det bli en lång omväg. Detta var då inte så som det egentligen var. Utan min tur ner till bron i en brant backe utan stig med cykel på ryggen resulterade nog i att det tog 15 extra minuter att ta sig över vattnet istället för att bara fortsätta på vägen de 200 meterna som det var för att komma till samma ställe. Jag var inte så glad just då men men nu hade jag ett val att fortsätta på stigen eller att ta vägen som inte riktigt verkade ta samma runda. Jag, dum som jag är, tog stigen för vägen verkade inte gå till samma ställe. Efter att ha burit cykeln i ca 45 minuter så korsade jag en väg och tänkte det måste ju bara vara en jeep väg jag kan ta och helt riktigt tog den mig till toppen av denna berg vägg. Summa sumarum var helt enkelt att hade jag bara tagit vägen hela tiden så hade allt gått mycket lättare, nu satt jag på en restaurang frusen, hungrig och helt slut istället för kanske bara kall och lite hungrig för lunch. Men här ifrån bestämde jag mig för att om det fanns ett val för väg eller stig så ska jag ta vägen oavsett hur fint det ser ut på stigen. Men här ifrån var det fin väg hela vägen till Chame och jag kunde med några härliga nedförsbackar ta mig mina 1000 höjdmeter för dagen utan problem. Nu har jag kommit upp på ca 2670 meter över havet och luften börjar bli lite tunnare än vad jag är van till och det märktes så fort det kom en uppförsbacke orkade inte benen riktigt som vanligt.
Dag 2 i siffror
Distans: 23,14km
Höjdstigning: 1297m
Höjdförlust: 377m
Total distans: 63,74km
Dag 3 Chame - Manang
Kanske en av de bästa dagarna hittills trots punktering och lite småbesvär. Vägen från Chame var igenom barr skog och över ganska platta distanser efter Pisang. Vägen var bara så härlig att cykla på, vägen gick ganska mycket upp-ner, upp-ner vilket kan vara fruktansvärt frustrerande då man klättrar och sliter för att sedan bara ta sig nerför igen. Man siktar ju hela tiden efter att avancera i höjdmeter då målet är 5416 meter och man hela tiden befinner sig lägre. Men idag gjorde det faktiskt ingenting för de uppförsbackarna som var de var riktigt hårda och luften kändes tunnar ju längre dagen gick men de platta partier som var och de nedförsbackarna var bara så härliga att cykla att det absolut inte gjorde någonting. Flera gånger stannade jag och bara beundrade skogen och den fina leden, på kartan stod det att här skulle vara en "peaceful forrest" och det var bara att instämma. Jag hade faktiskt funderingar på att cykla till Manang stanna där en dag cykla till Chame igen och stanna där endag för att vara helt frisk i benen så man verkligen kunde njuta av denna härliga natur och få cyklat på lite ordentligt. Men då jag var alldeles för tidigt på turen så kunde jag inte tillåta mig att förlora 3 till 4 dagar bara sådär. Nu när jag är i Kathmandu så kan jag säga att det säkert hade varit värt det. Vägen från Chame till Pisang var i skogen och avslutades med med ganska platt terräng på slutet med fina vyer av bergen i närheten. Det var här jag fick min första punktering. Minnes punkt Nr 2 från nu och alla andra gånger i framtiden du ska ut och cykla långt ta bara med helt nya oanvända cykelslangar. För jag fick bytat min slang ganska fort men det var tydligen ett hål i denna slangen som tidigare hade blivit lappad. Men inte nog med det ska jävlarmed nästa slang göra det samma. Då var det bara att ta sig till en restaurang för att lugna ner sig lite och äta samtidigt som jag fick ta min sista nya slang som sedan visade sig fungera hela vägen till Tatopani på andra sidan passet. I Pisang mötte jag förvånad som jag blev en annan cyklist. Denna cyklist kom från Spanien och var ganska helt bakom flötet om jag får säga min mening. Han cyklade på en Brompton cykel och för er som vet vad det är så är ni redan förvånade. För er som inte vet vad det är kommer det bilder här under när nätet är tillräckligt snabbt för att ladda upp annars sök på Google. Det är en cykel som är gjord för stadsbruk då man till exempel i stora städer ofta åker i kollektivtrafik samtidigt som man cyklar mellan olika delar av staden. En Brompton är en hopfällbar cykel som definitivt aldrig borde befinna sig i denna form för terräng. Dock hade han några bra punkter då han hade rest ganska mycket för cykeln kunde ju packas så liten att den kunde checkas in som vanligt pagage i flyget och så kunde man ju resa på bara handbagaget så hade man ju alltid transportmedel med sig när man var i olika delar av världen. Ja men inte här uppe i bergen! Jaja detta var inte hela historien utan han lyckades övertyga mig om att han inte skulle klara hela vägen bara lite efter vår lunch tillsammans. Vi tog oss vidare och gjorde en liten felberäkning på navigeringen igen och hamnade vid en flod. Inga problem, tänkte spanjoren, jag vadar över floden för det är närmaste och enklaste vägen. Jag protesterade lite men lät honom leka så mycket han ville så jag tog tillbaka och körde över bron ca 300 meter bakom oss. Efter ca 30 minuters försök att korsa floden lyckades han men då sa jag bara; jag kör nog lite snabbare än dig så vi kanske ses senare hej hej. Vinkade och såg honom inte igen på hela turen och heller inte i Pokhara där jag hade några extra dagar. Men för min del hr ifrån så var det en ordentlig stigning som tog på de flesta krafterna men avslutades med en härlig nedförsbacke och ett härligt gått parti platt mark hela vägen till Mangang som Jag nådde vid ca 14:30 tiden. Denna sträckan hade jag nog om jag åter igen hade tagit mig till Annapurna och samma led tagit vandringsleden istället för vägen för jag tror att den hade varit finare att cykla på och definitivt finare att se på än den långa grusvägen jag cyklade på. Jag blev dock lite förvånad över Manang då Chame var en större stad och jag som trodde att Manang skulle vara största staden på denna sidan passet. Det fick jag sota för i att jag inte hade täckning på mobilen på några extra dagar så det var inte så farligt. Men däremot något jag inte har fått på flera månader gick av stapeln i denna underbara by: Jag fick en härlig varm dusch!!! Det har jag inte fått på två månader och jag kan inte längta mer än till nästa gång jag får det igen när jag kommit hem. Men jag bröt mot alla regler som är i fattiga länder. Man ska spara på vattnet och är det varmt ska det sparas ordentligt på vattnet... jag tog god tid på mig och duschade nog i 20 minuter det var bara så härligt.
Dag 3 i siffror
Distans: 32,19km
Höjdstigning: 1161m
Höjdförlust: 328m
Total distans: 63,74km
Dag 4 Vilodag i Manang
I Manang är det tradition att man tar en vilodag och acklimatiserar sig då man ar rört sig ganska många meter i höjden sedan man startade och få r redan vana till dessa höjder som vandrare. Så på 3500meter över havet så brukas det vandras upp till ca 4000m vilket kan variera i längd och i ansträngning. Jag tänkte att jag skulle hålla mig ganska nära och började gå till en gompa/stupa/pagoda vad det nu är för skillnad. Därifrån så såg jag en klippa man kunde klättra upp till så det gjorde jag och därifrån såg jag en massa religiösa flaggor som viftade och tänkte dit kan jag med gå och helt plötsligt så hade jag passerat mina 4000m och en bra dag för vila var genomgången. Det var ju bara det att man ska ta sig ner med... inte så lätt när man var lite trött i benen. Att gå upp är inte så jobbigt som man kunde tro jämfört med att gå ner. Ner så ska man bromsa lite över sin egna kroppsvikt hela tiden vilket resulterade i att jag var helt slut i mina knän när jag väl kom ner till hotellet igen, men fint det var det. Eftermiddagen och kvällen var mer i vilans tecken. Jag tände min pipa och satt och funderade över allt och ingenting i någon timme innan det var dags för en härlig sizzling Yak steak. Kvällen blev en efterlängtad biotur. För fyra år sedan var jag på det samma ställe med min flickvän en kompis vi mötte i Indien och två andra killar som vi träffade på bussen till Besisahar och bestämde oss för att vandra tillsammans med. Dessa två killarna valde då att se en film vid namn "Into Thin Air" vilken de sedan berättade om och jag blev ju klart sugen på att se filmen men tänkte den går väl bara att ladda ner eller köpa någonstans. Det tog mig fyra år innan jag fick sett denna film och nja den är väl inget jag rekommenderar skådespeleriet är ganska dåligt och utförandet av manus är mest beklagligt samt en oförklarlig heroism till John Krakauer. Men filmen handlar om en händelse från 1996 då 5 personer dör på berget och en massa andra händelser är mer eller mindre otroliga. Jag rekommenderar definitivt boken istället för den är riktigt bra, filmen kan ni se om ni hittar den och har lust att döda 1timme och 18 minuter.
Dag 5 Manang - Thorong Phedi
En dag full av överraskningar. Jag började ta mig från Manang och som vanligt började det med att jag skulle upp för något halvberg innan man åter skulle kunna sätta sig på cykeln igen och faktiskt få cykla. Just norr om Manang ligger en läskig by som är nästan helt folktom och husen ser ut som spökhus, ett ställe jag aldrig hade velat vara när det är mörkt. Men här skulle jag igenom vilket gick utan problem med ett undantag för trappor hela tiden och ett hus som tydligen skulle renoveras och allt bröte skulle läggas över stigen där alla ska gå... jag fick ta en ordentlig omväg och bära lite cykel en stund men kom till slut runt och kunde fortsätta min resa. Resten av turen denna dag var riktigt fin inte så mycket stora stenar och ganska många platta partier med härlig cykling. Men jag tog in i Yak Kharka för att ta en liten kopp te och känna hur kroppen hade det innan jag skulle bestämma mig om jag skulle ta vidare eller ej. Kroppen sa "go for it" så jag av betalade min te och snackade lite med tyskarna som just kom förbi. Ett par killar som hade haft lite problem med höjdsjuka men annars var trevliga. Jag hoppade upp på cykeln lite för fort, jag märkte inget innan jag kom till Ledar och skulle äta. Min sadelväska hade varit öppen hela vägen från Yak Kharka... I den har jag mitt multiverktyg och mina punkteringslappar. Det enda som var kvar i väskan var mina lappar. De hade jag nog klarat mig utan en stund men mitt multiverktyg det kunde jag inte lämna efter mig för om något, precis vad som helst hade hänt med cykeln så hade jag varit körd. Så det var ju bara att sätta sig på cykeln igen lämna stora väskan och cykla tillbaka och leta efter verktygen. Just innan Yak Kharka hittade jag dem och fick cyklat tillbaka till min lunch. Nöjd åt jag färdigt och frågade hur långt det var kvar till nästa by. Svaret blev på cykel tar det nog bara 15 minuter... ja och det kan man ju tro på. på kartan är det 7-8 cm och den kartan är inte så bra upplöst att det skulle ta 15 minuter. Men jag tänkte klockan är bara 12 så jag tar mig vidare. Det gjorde jag rätt i men fy det var tungt. Inte för att stigen var så jätte avancerad då de stabiliserat flera konstanta landrasställen med väggar så att landrasen skulle sluta detta fans inte för fyra år sedan. Men det var hela tiden upp och sen ner och på denna höjden och efter en del cykling hade jag ingen ork i kroppen så alla nerför var fina att sitta på cykeln men när det blev platt och bara lite uppför fanns det inte en möjlighet att ta sig fram på cykeln. Men efter några timmars arbete så kom jag fram till Thorong Phedi och blev bemött av två spanska tjejer som var väldigt förvånade över att se en cykel här. Även en amerikansk pappa kom och hälsade då han tyckte att det var väldigt kul med udda äventyrare. Här mötte jag även två fransoser som jag snabbt hade mött i Manang dagen innan. Så efter att fått på mig lite varmare kläder och en lättare sovstund för att hämta krafter så blev det mycket snack tillsammans med en massa härliga människor. Det blev mycket planering för den kommande dagen med 1000 höjdmedters klättring för att sedan ta sig ner 1600 meter något som kan knäcka även den skarpaste vandraren. De som var lite långsamare i tempo hade tänkt att äta sin frukost kl 0400 för att nå andra sidan innan det blev mörkt igen. Medan de lite snabbare tänkte vänta till i alla fall kl 0500 innan frukosten skulle serveras. Då blev jag helt orolig och tänkte jag kommer ju alldrig att nå toppen innan det blir mörkt... jag hade tänkt att jag skulle äta min frukost kl 0700 men den blev förflyttad till kl 06:30 istället så jag hade lite mer att gå på för jag kunde inte föreställa mig att gå upp så tidigt. Jaja kvällen bjöd på ännu en trevlig pratstund men den amerikanska familjen som var där uppe.
Dag 5 i siffror
Distans: 16,54km
Höjdstigning: 1287m
Höjdförlust: 269m
Total distans: 80,32km
Dag 6 Thorong Phedi - Kagbeni
När jag vaknade till lite i 6 på morgonen hörde jag hur den amerikanska familjen begav sig mot toppen tänkte jag bara åh så härligt att jag bara ska sova en stund till. Tidig eller sen frukost gjorde att alla utom fransoserna möttes på toppen och hade en trevlig stund där uppe och firade vår prestation. Men vägen upp var inte en promenad på några rosbald här inte. Det hela börjar med ca 500 meters klättring där det bara är att titta ner var man sätter fötterna och tala om för sig själv att man gör detta för att man verkligen vill, det är ett helvete men det är värt det i slutet. Det fick även jag berätta för mig själv ett antal gånger på vägen. Men efter ca en timme kom jag upp till high camp och fick sitta innen en stund och ta ett glas vatten innan jag begav mig på den sista lilla färden upp till toppen. Denna bit kräver ett starkt psyke, jag har sett vandringsstavar böjas, kastas ner för backar och högljudda skrik om att detta är ett helvete på denna sträckan. Varför det är så otroligt kämpigt är dels för att man har varit igång i flera dagar samt en tidig morgon och man är ganska slut helt och hållet men till största del att hela berggrunden här ser ut som ett vågigt hav, man tror att man ser toppen kanske 7-8 gånger innan man faktiskt ser toppen. Varje gång man på nytt kan se en topp så dalar humöret ordentligt fram till den stun då man kan se de religiösa flaggorna som är bundna på toppen av passet, då släpper allt och endast lycka intar kroppen, man har nått toppen!! Jag trodde inte på att det var toppen innan jag såg att det var folk där uppe för jag hade enligt min höjdmätare på cykeldatorn ca 200 höjdmeter kvar. Men med den prestationen då jag varit tvungen att le upp cykeln nästan hela vägen från Thorong Phedi och upp fick gåshud och blev överlycklig jag hade fan gjort det och med en cykel. Dagen innan hade vi snackat med några Nepaleser som jobbade för en tidning och för national parken vilka var väldigt intresserade i mon cykel. Dem mötte jag på toppen och Jag blev intervjuad av en journalist och jag hoppas att jag snart kommer att få bilderna och texten som de skulle skriva om hur bra det är att resa med cykel i ett land som Nepal. Efter en stunds firande och bildtagande var det nu dags för min bästa del av hela resan bara nedförsbacke här ifrån och hela vägen till Beni om 3 dagar. Trots att jag vill säga att jag är ganska bra på att ta mig ner för backar och terräng med cykel fanns det inte en möjlighet för mig att hålla mig på cykeln vid vissa delar av backen. Det var så brant att mina armar inte räckte till för att förflytta vikten bakåt och hade det varit mer än 20 meters sikt kanske det hade varit lättare med men jag var vid flertalet tillfällen tvungen att kliva av och gå med cykeln. Till slut hittade jag en anläggningsväg som jag lite lättare kunde ta mig ner via. Denna vägen bestod mer eller mindre av 15*15*15cm stora stenar som jag skulle parrera och försöka att inte få på fötterna, resultatet blev några större bulor i ramen men förhoppningsvis inget som ska vara allt för dåligt. Bromsarna gick varma och i den fuktiga luften kunde man höra hur vattnet förångades när det träffade bromsskivorna. Men när jag väl kommit ca 1000 höjdmeter ner igen så planade hela naturen ut sig lite och bjöd på många kul upplevelser även om vissa var lite farliga då stora maskiner tydligen hade kört på detta område tidigare och gjort allt lite oberäkneligt men inga problem fick bara en liten punka mot slutet som lätt åtgärdades och jag kunde ta mig ner till Mukthinat redan vid kl 12:30 var jag där. Här träffade jag fransoserna igen och vi tog en lunch tillsammans innan jag tog mig vidare till Kagbeni på en fantastiskt sträcka. Det hela började med lite terräng på stigar och ut på vägar och tillbaka på stigarna och igenom någon bydel innan jag till slut kom ut på den stora vägen vilket var en bra grusväg med en härlig lutning nedför i ca en timme. Här kan jag säga er att det gick fort nästan lite för fort. Väl nere i Kagbeni, en liten by just vid starten av Kali Gandaki vilket är en helig flod i Nepal, byn är en liten med mycket gamla hus och trevliga människor. Här går kor på alla vägar och de kan gå in i husen ibland vilket inte alltid är en uppskattad egenskap. Men jag hade sedan början på resan sagt att jag skulle ha en dag här för det är så härligt, vackert och så nära "Upper Mustang" där man måste betala 500 amerikanska dollar för att få komma in i en vecka och ytterligare 100 dollar för varje dag extra. Men jag fick funnet mig ett hotell och tråkigt nog valde jag inte samma som jag hade varit i för fyra år sedan. Det jag valde så g fint ut och tänkte det blir säkert bra, men nej. Personalen var mer eller mindre störande, taket läckte in under natten, varmvattnet som jag var lovad fanns inte, ja det var inte min kväll detta. Denna kväll önskade jag mig bara att komma hem för att slippa all denna skit.
Dag 6 i siffror
Distans: 23,63km
Höjdstigning: 1147m
Höjdförlust: 2689m
Total distans: 103,95km
Dag 7 Kagbeni - Jomsom
Jag kom upp och fick mig en ok frukost för att sedan börja göra min cykel klar för dagens resa. Tanken var bara att jag skulle tvätta cykeln då jag inte gjort det dagen innan. Men morgonen bjöd på punktering redan innan jag satt mig upp på cykeln. Så det var ju bara att byta slang trodde jag efter att ha bytt ca 5 gånger och försökt att lappa var nu alla utom en lapp kvar och jag såg ingen annan utväg än att gå till Jomsom. Så Kagbeni är nu förhäxat för mig och om jag någonsin kommer förbi där igen ska jag inte spendera mer än kortast möjliga tid där. Men nu till resan gåendes på en tråkig bit av vägen som jag hade hoppats på att jag skulle få cykla. Med platt framhjul tog jag mig vidare från Kagbeni för att nå Jomsom och en cykel eller motorcykel mekaniker som kunde hjälpa med nya bättre lappar till slangarna. På vägen träffade jag ett engelskt par som hade varit ute och rest nu i nästan ett helt år, jag träffade mina tyska vänner från Yak Kharka igen vilka kunde hjälpa mig med ett försök till att fixa cykeln. Jag har genom en jobbarkompis hört att man kunde knyta slangen vid det stället som hålet var om det var helt kris. Så det skulle testas, det enda jag saknade var en kniv så jag kunde kapa slangen och knyta den. Testet var mer eller mindre ett fiasko men det var en kul grej att testa. Jag kunde nog cykla på slangen i 200m innan luften åkte ur igen. Tipset kanske bara funkar på vägcyklar, vem vet. På vägen hände det inte så mycket, det var bara en vatten korsning som jag var tvungen att ta mig över då fick jag hjälp av några lokala som körde en traktor fram och tillbaka. Men det är sjukt vad de lokala ser en ATM när de ser en turist. För 3 minuters körsel med en traktor över en flodbädd med lite vatten ville de ha 200 rupees vilket för dem motsvarar ca 3-500kr i värde men i SEK räknar är bara ca 20kr vilket inte är så mycket för mig men det är ju groteskt att försöka ta ett sådant pris när de lokala kanske om de ens betalade över huvudtaget kanske betalar 20 rupees. Jag stod på mig i alla fall och menade att det var väldigt generöst av mig att jag var villig att betala 100 och efter en stund gick de med på det. Jobbigt att man ska behöva tänka på sådant när man är ute i naturen. Men men väl framkommen i Jomsom så fick jag hjälp av en guide att hitta någon som kunde hjälpa mig med punkan och fick fixat den. Men jag var för skraj för att fortsätta då jag inte visste om luften skulle hålla sig hela vägen till nästa by så jag stannade i Jomsom för att få ut lite pengar på morgonen efter och ta mig vidare där ifrån med lite extra energi kanske.
Dag 7 i siffror
Distans: 11,14km
Höjdstigning: 239m
Höjdförlust: 318m
Total distans: 115,09km
Dag 8 Jomsom - Tatopani
Jag hade tänkt att ta mig från Jomsom till Tatopani på ca 3 dagar för att hinna se naturen och att testa varma källor både i Gasa och i Tatopani. Men det visade sig att mitt mål för dagen vilket var Larjung var nådd redan vid 10 tiden och jag lyckades köra förbi det utan att veta att det var där jag var. Gasa nådde jag till Lunch så ja jag orkade inte stanna där och löka en hel dag utan fortsatte ner till Tatopani. Vädret ändrade sig dramatiskt under vägen ner från Jomsom var det lite öken med mycket damm och varma temperaturer. Lite längre ner började det regna, bli dimmigt och kallt för att avslutat i tropiskt klimat med varma fuktiga temperaturer i strålande solsken. Vägen ner var ganska enkel det fanns en väg och det var bara att följa den. Däremot var kvaliteten på vägen väldigt varierande från fin grusväg till gytja och vattenmassor eller rasade broar det fanns även ställen där floden hade valt att gå på vägen istället för i naturen vilket resulterade i andra ställen där det bara var stora stenar istället för väg. Så cykeln fick sig en prövning igen och klarade det hela utan anmärkningar. Turen ner gick fort och det var så himla kul. Jag träffade på vägen mina tyska kamrater som hade fått för sig att de ska till Indien vilket är hel ok och inget mer med det men de hade beräknat helt fel på dagarna och istället för att ha lagom tid var de så stressade att de tog 11-12 timmars vandringar varje dag så de höll faktiskt högre tempo än mig ner för berget. Lite längre ner träffade jag även min Amerikanska familj som hade fuskat med en 5 timmars bussresa från någonstans i närheten av Jomsom till en ganska bra bit ner. Så lite fusk men det är helt ok det är alldeles för långa sträckor med bara väg så jag förstår dem gott. Vi lyckades fixa det ganska bra så att vi kom på samma hotell i Tatopani och hade en trevlig kväll tillsammans med mycket snack och varma källor att bada i. Så nu var jag klar till slutspurten dagen efter.
Dag 8 i siffror
Distans: 50,01km
Höjdstigning: 475m
Höjdförlust: 1922m
Total distans: 165,1km
Dag 9 Tatopani - Nayapul
Dagen fortsatte liknande gårdagen med grusväg i alla dess former med en hel del våtare denna sträckan ner till Beni där jag stannade för att se om jag skulle orka köra hela vägen till Pokhara eller om jag skulle stanna där och vänta till morgondagen med försöket till Pokhara. Lunchen bjöd på Chowmein lite chips och en cola, men även ett väldigt kul möte med en Holländare. Han kom med sin motocross och parkerade utanför för att äta lite han med. Jag hade lite svårt just när han kom att se om det faktiskt var en västerlänning eller om det var en från Nepal. För han snackade flytande Nepali och hade en hel del utrustning på sig. Men jo han var västerlänning så jag var ju bara tvungen att fråga vad varför och hur. Han hade skaffat sig en Nepalsk fru och startat ett hotell i närheten av Beni och bott där i 15 år. Så det han gjorde om dagarna var att köra sin motocross runt bland naturen och leva livet medan hans anställda kunde tjäna pengarna till honom och hans fru. Verkar ju som helt underbart. Kanske man skulle satsa på. Men men tillbaka till cyklingen. Klockan var bara ca 12 och jag hade energi så jag fortsatte och tänkte mig lite bättre väg här ifrån och det fick jag delvis, asfalt på den största delen men stora delar med grus och lera på vägarna med. Vägen ringlade sig nu lite mer uppför istället för ner eller platt vilket gjorde att jag ganska tidigt efter Beni började bli trött men ofta var de trötta sträckorna inte så långa så jag fortsatte en bit till. När energin hade börjat sina på riktigt stannade jag till i en liten by längs vattnet och tog mig en Dahl Bhat för att jag skulle klara mig till Pokhara tänkte jag. Regnet kom och kylan kom. Jag kom iväg och fick cyklar några mil till men kom bara till Nayapul där energin var helt borta och det kändes som att det bara var uppförsbacke från nu. Så jag såg den förta skylten det stod hotel på och körde in till sidan för att fråga om de hade rum och lyckligtvis hade de det och jag fick mig min efterlängtade paus på ett av de sämsta hotellen jag bott på i Nepal. Men det var i alla fall torrt och jag kunde få mig lite att äta och dricka.
Dag 9 i siffror
Distans: 62,78km
Höjdstigning: 1022m
Höjdförlust: 1182m
Total distans: 227,88km
Dag 10 Nayapul - Pokhara
Dagen började bra med fin frukost och färdig till avfärd. Dock var inte den första timmen på cykeln så himla kul. Hade kanske en medelhastighet på 11km/h då det endast var uppför de första många kilometerna. Men väl uppe på högsta punkten efter sisådär 1,5 timmar så började det gå nerför och oj vad det gick först på asfalt med god sikt så höga hastigheter och glädje på topp sen ut på en grusväg längs en bergskam hela vägen till Pokhara förbi Sarangkot. På grusvägen mötte jag även några turister från Pokhara som hade lånat cyklar och var på en tur i det fina vädret. Detta var nog faktiskt en av de finaste dagarna att cykla förutom den första stigningen då. klockan blev nog inte mycket mer än 12 innan jag nådde mitt mål för dagen och min näst sista distans. Så jag tog mig en välförtjänt dusch, lämnade in alla kläder till tvätt och fick köpt mig ett nytt sett kläder för att kunna ha medan resten tvättades.
Dag 10 i siffror
Distans: 43,62km
Höjdstigning: 828m
Höjdförlust: 1044m
Total distans: 271,5km
Dag 10-12 Pokhara
Nu hade jag mått ett viktigt delmål Pokhara och jag hade tänkt ta det lugnt ett par dagar så halva dag 10 dag 11 och 12 blev mer eller mindre bara glida runt, titta i butiker, cykla lite i staden, dricka ordentlig kaffe och röka min pipa. Det blev även lite häng i en och annan bar och fick lite härlig god mat. Pokhara är verkligen ett bra ställe att landa i här finns mer eller mindre allt man kan tänka sig om man vill ta det lugnt så går det om man vill vara äventyrlig så går det och om man vill festa går det alldeles utmärkt det med. För mig blev det mest en förberedelse till kommande Dag 13 för den turen har jag tagit förr och det var inte så kul, 5timmar 38minuter tog det förra gången till Besisahar och energin tog helt slut. Av en händelse träffade jag min amerikanska familj igen vid en restaurang just utanför mitt hotell på kvällen dag 12 vilket resulterade i ytterligare massa kul anekdoter och berättelser om allt möjligt kul människor dem där.
Dag 13 Pokhara - Besisahar
Förra gången startade jag tidigt för att inte få all den varma solen mitt på dagen. Idag så var jag inte på det humöret. Jag fick packat på morgonen, ätit god stor frukost och tagit iväg vid 10 tiden lite mer som resten av turen jag gjort. Dessvärre så började det regna just när jag skulle hoppa upp på cykeln vilket gjorde mig lite mer försenad men sen orkade jag inte vänta mer. Kom iväg och efter bara några kilometer så slutade det regna och så såg jag bara de ljusa strålarna av solen resten av resan. Denna dagen är väldigt otacksam sträckan börjar med lätt lutning nerför och ca medelhastighet på 40km/h (snabbare än de flesta bilarna på sträckan), för att sedan ta en skarp turn upp i ca 30minuter, ner igen och framme i Dumre. Här ifrån är det 42km av uppförsbacke mer eller mindre. Det är en fin väg hela vägen till Besisahar men den bjuder på den ena branta backen efter den andra några små nedförsbackar och några platta partier med huvudsaken är uppför. Men jag kände mig riktigt bra i form och tänkte jag skulle slå min gamla tid med 1 timme. det blev inte riktigt så jag kom in på 4 timmar och 45 minuter så slog bara med 53 minuter. Men ännu en gång var jag helt slut och fick faktiskt hoppa av cykeln för att bada i ett vattendrag 5 kilometer innan Besisahar bara för att kyla ner mig lite. Väl framme i Besisahar fick jag mig en härlig bit mat hos min Chaia man, fick snackat lite om resan med några lokala och sen tagit till sjukhuset för att hämta nycklar så jag kunde komma åt mina saker igen.
Dag 13 i siffror
Distans: 117,82km
Höjdstigning: 1424m
Höjdförlust: 1438m
Total distans: 389,32km
Around Annapurna 13 dagar
Jag kan varmt rekommendera att ta denna trekking tur på cykel istället man får mycket cykling för pengarna och det är bara trevligt mestadels av tiden och efteråt är det mer än fantastiskt. Hela turen har bjudit på regn, sol, kyla, värme, lite vind men inte i så stora mängder, jobbiga uppförsbackar, roliga nedförsbackar, trevliga människor och ytterst trevlig natur. Men om det blir en tredje gång uppe på passet så blir det baklänges med cykel. Jag tror att rundan på andra hållet är ännu mer uppskattad då det är planare på den västliga sidan passet och en ordentligt hård dag innan man kan börja ta sig ner för de kringliga stigarna av Annapurna trekken.
13 Dagar i siffror
Total distans: 389,32km
Total höjdstigning: 10 558m
Total höjdförlust: 10 558
Lägsta höjd: 386m
Högsta höjd: 5 416m
Totalt brända kalorier: 21 415
Bilder kommer så fort jag har ett snabbare internet som faktiskt klarar av att ladda upp bilder.
Ja det har hänt en hel del sedan sist, jag har startat och slutat min resa runt Annapurna och kommit så långt som till Kathmandu med 5 dagar innan jag är hemma och allt är färdigt för denna gången.
Dag 1 Besisahar - Tal
Ja jag har fått packar en liten väska nu som jag är ganska nöjd med vikten i. Det hade ju varit bättre om man bara hade lyckats få ut något mer kilo så man slipper släpa så mycket. Väskans innehåll ska bara precis gör att jag kan klara mig till Pokhara om någon vecka vilket betyder att man egentligen inte behöver något ombyte bara tillräckligt varma kläder för att nå passet och några reservdelar om cykeln skulle strejka en dag. Men jag började i Besisahar med planerna att ta mig så långt jag orkar. Starten var ca kl 10 på morgonen och jag satte av på den ok bra grusvägen det var inte så många hinder på vägen utom några långa backar uppför men ofta fick man lite vila med nerför ibland. Det var ett landras som däremot satte stopp för cyklingen för en stund och första turen till att bära cykeln var ett faktum. Landraset hade täckt hela vägen och om jag inte minns fel så hade en del av vägen även åkt med ner för stupet. Så mitt inder var helt enkelt en mer eller mindre 45° lutning med en stig på ca 30cm i bredd stora stenar både ovanför och under mig men ska man komma någonstans här i världen så får man bara kasta sig ut i det. Det var inte den stora faran denna gången och båda rasen höll medan jag passerade. Men från denna punkt var det mycket uppför och när jag till slut kunde se Tal en helt fantastisk by som ligger inklämd mellan flera berg, floden och en stor sjö. Namnet Tal betyder faktiskt sjö på Nelapi. Det härligaste med hela dagen var nog faktiskt när jag fick ta mig ner från vägen och ner till byn. En nerförsbacke på kanske 60 höjdmeter och några hundra meter i längd, det gick fort och oj vad kul det är. Väl framme i byn och klockan var ca 16 hade jag cyklat i nästan 6 timmar i sträck med några pauser på vägen. Men jag var vid gott mod och såg fram emot morgondagen.
Dag 1 i siffror:
Distans: 40,64km
Höjdstigning: 1674m
Höjdförlust: 770m
Total distans: 40,64km
Dag 2 Tal - Chame
Innan jag gav mig iväg på hela denna turen hade jag tänkt att jag skulle nå Manang på 3 dagar det vill säga ca 1000 höjdemeter om dagen och ganska långa sträckor att cykla. Min flickvän och jag satt dagarna innan och snackade om mina planer och hon sa då något som öppnade mina ögon lite, att när vi gick den samma sträckan för 4 år sedan så tog vi nästan 7 dagar på oss innan vi var i Manang. Så från den stunden så tänkte jag bara ta varje dag som den kommer och cykla så långt som jag orkar eller har lust till. Jag träffade under dag 1 några vandrare som jag snackade lite med och om deras planer för hur långt de skulle nå idag, de planerade att nå Chame vilket är 1000 höjdmeter längre fram. Då började mina tankar på Manang på 3 dagar lysa lite bättre för det verkade nästan som att dessa vandrare skule kunna göra det på den tiden. Efter lite snack med deras guide så visade sig att det nog inte var omöjligt att hålla mitt mål. Så jag begav mig mot Chame tidigt på morgonen sådär ca kl 9 vilket i sin tur visade sig att jag inte alls behövde stressa så mycket för. Jag nådde dagens mål Chame ca kl 14 vilket gjorde att jag hade gott om tid att göra cykeln färdig efter dagensk prestationer. Jag fick inte de stora hindren idag heller mer än en liten dålig navigations miss... Det finns mer eller mindre en jeep väg hela vägen till Manang vilket motsvarar alla de riktigt svåra dagarna med hård terräng och något som hade resulterat i mycket bära cykel om jag hade hållit mig till vandringsleden istället. Vilket jag definitivt skulle ha gjort idag. Dagen började med hård terräng fram till vägen ca en kilometer från Tal med många ställen där de har lagt stenar som trappor och det går bara inte att cykla varken ner eller upp för. Men väl ute på vägen gick det riktigt bra igen fick cyklat långa sträckor och kom ifatt mina vänner från dag 1 och snackade lite med dem. Sen visade det sig att ett litet landras hade gått för några dagar sedan vilket blockerade vägen men inte lika farligt som dag 1. Vid detta ras fanns en liten bro över vattnet och någon hade ristat pilar i marken för att visa sina bakomliggande vänner vägen. Jag tog ju klart den vägen då jag på kartan kunde se att om jag tog vägen skulle det bli en lång omväg. Detta var då inte så som det egentligen var. Utan min tur ner till bron i en brant backe utan stig med cykel på ryggen resulterade nog i att det tog 15 extra minuter att ta sig över vattnet istället för att bara fortsätta på vägen de 200 meterna som det var för att komma till samma ställe. Jag var inte så glad just då men men nu hade jag ett val att fortsätta på stigen eller att ta vägen som inte riktigt verkade ta samma runda. Jag, dum som jag är, tog stigen för vägen verkade inte gå till samma ställe. Efter att ha burit cykeln i ca 45 minuter så korsade jag en väg och tänkte det måste ju bara vara en jeep väg jag kan ta och helt riktigt tog den mig till toppen av denna berg vägg. Summa sumarum var helt enkelt att hade jag bara tagit vägen hela tiden så hade allt gått mycket lättare, nu satt jag på en restaurang frusen, hungrig och helt slut istället för kanske bara kall och lite hungrig för lunch. Men här ifrån bestämde jag mig för att om det fanns ett val för väg eller stig så ska jag ta vägen oavsett hur fint det ser ut på stigen. Men här ifrån var det fin väg hela vägen till Chame och jag kunde med några härliga nedförsbackar ta mig mina 1000 höjdmeter för dagen utan problem. Nu har jag kommit upp på ca 2670 meter över havet och luften börjar bli lite tunnare än vad jag är van till och det märktes så fort det kom en uppförsbacke orkade inte benen riktigt som vanligt.
Dag 2 i siffror
Distans: 23,14km
Höjdstigning: 1297m
Höjdförlust: 377m
Total distans: 63,74km
Dag 3 Chame - Manang
Kanske en av de bästa dagarna hittills trots punktering och lite småbesvär. Vägen från Chame var igenom barr skog och över ganska platta distanser efter Pisang. Vägen var bara så härlig att cykla på, vägen gick ganska mycket upp-ner, upp-ner vilket kan vara fruktansvärt frustrerande då man klättrar och sliter för att sedan bara ta sig nerför igen. Man siktar ju hela tiden efter att avancera i höjdmeter då målet är 5416 meter och man hela tiden befinner sig lägre. Men idag gjorde det faktiskt ingenting för de uppförsbackarna som var de var riktigt hårda och luften kändes tunnar ju längre dagen gick men de platta partier som var och de nedförsbackarna var bara så härliga att cykla att det absolut inte gjorde någonting. Flera gånger stannade jag och bara beundrade skogen och den fina leden, på kartan stod det att här skulle vara en "peaceful forrest" och det var bara att instämma. Jag hade faktiskt funderingar på att cykla till Manang stanna där en dag cykla till Chame igen och stanna där endag för att vara helt frisk i benen så man verkligen kunde njuta av denna härliga natur och få cyklat på lite ordentligt. Men då jag var alldeles för tidigt på turen så kunde jag inte tillåta mig att förlora 3 till 4 dagar bara sådär. Nu när jag är i Kathmandu så kan jag säga att det säkert hade varit värt det. Vägen från Chame till Pisang var i skogen och avslutades med med ganska platt terräng på slutet med fina vyer av bergen i närheten. Det var här jag fick min första punktering. Minnes punkt Nr 2 från nu och alla andra gånger i framtiden du ska ut och cykla långt ta bara med helt nya oanvända cykelslangar. För jag fick bytat min slang ganska fort men det var tydligen ett hål i denna slangen som tidigare hade blivit lappad. Men inte nog med det ska jävlarmed nästa slang göra det samma. Då var det bara att ta sig till en restaurang för att lugna ner sig lite och äta samtidigt som jag fick ta min sista nya slang som sedan visade sig fungera hela vägen till Tatopani på andra sidan passet. I Pisang mötte jag förvånad som jag blev en annan cyklist. Denna cyklist kom från Spanien och var ganska helt bakom flötet om jag får säga min mening. Han cyklade på en Brompton cykel och för er som vet vad det är så är ni redan förvånade. För er som inte vet vad det är kommer det bilder här under när nätet är tillräckligt snabbt för att ladda upp annars sök på Google. Det är en cykel som är gjord för stadsbruk då man till exempel i stora städer ofta åker i kollektivtrafik samtidigt som man cyklar mellan olika delar av staden. En Brompton är en hopfällbar cykel som definitivt aldrig borde befinna sig i denna form för terräng. Dock hade han några bra punkter då han hade rest ganska mycket för cykeln kunde ju packas så liten att den kunde checkas in som vanligt pagage i flyget och så kunde man ju resa på bara handbagaget så hade man ju alltid transportmedel med sig när man var i olika delar av världen. Ja men inte här uppe i bergen! Jaja detta var inte hela historien utan han lyckades övertyga mig om att han inte skulle klara hela vägen bara lite efter vår lunch tillsammans. Vi tog oss vidare och gjorde en liten felberäkning på navigeringen igen och hamnade vid en flod. Inga problem, tänkte spanjoren, jag vadar över floden för det är närmaste och enklaste vägen. Jag protesterade lite men lät honom leka så mycket han ville så jag tog tillbaka och körde över bron ca 300 meter bakom oss. Efter ca 30 minuters försök att korsa floden lyckades han men då sa jag bara; jag kör nog lite snabbare än dig så vi kanske ses senare hej hej. Vinkade och såg honom inte igen på hela turen och heller inte i Pokhara där jag hade några extra dagar. Men för min del hr ifrån så var det en ordentlig stigning som tog på de flesta krafterna men avslutades med en härlig nedförsbacke och ett härligt gått parti platt mark hela vägen till Mangang som Jag nådde vid ca 14:30 tiden. Denna sträckan hade jag nog om jag åter igen hade tagit mig till Annapurna och samma led tagit vandringsleden istället för vägen för jag tror att den hade varit finare att cykla på och definitivt finare att se på än den långa grusvägen jag cyklade på. Jag blev dock lite förvånad över Manang då Chame var en större stad och jag som trodde att Manang skulle vara största staden på denna sidan passet. Det fick jag sota för i att jag inte hade täckning på mobilen på några extra dagar så det var inte så farligt. Men däremot något jag inte har fått på flera månader gick av stapeln i denna underbara by: Jag fick en härlig varm dusch!!! Det har jag inte fått på två månader och jag kan inte längta mer än till nästa gång jag får det igen när jag kommit hem. Men jag bröt mot alla regler som är i fattiga länder. Man ska spara på vattnet och är det varmt ska det sparas ordentligt på vattnet... jag tog god tid på mig och duschade nog i 20 minuter det var bara så härligt.
Dag 3 i siffror
Distans: 32,19km
Höjdstigning: 1161m
Höjdförlust: 328m
Total distans: 63,74km
Dag 4 Vilodag i Manang
I Manang är det tradition att man tar en vilodag och acklimatiserar sig då man ar rört sig ganska många meter i höjden sedan man startade och få r redan vana till dessa höjder som vandrare. Så på 3500meter över havet så brukas det vandras upp till ca 4000m vilket kan variera i längd och i ansträngning. Jag tänkte att jag skulle hålla mig ganska nära och började gå till en gompa/stupa/pagoda vad det nu är för skillnad. Därifrån så såg jag en klippa man kunde klättra upp till så det gjorde jag och därifrån såg jag en massa religiösa flaggor som viftade och tänkte dit kan jag med gå och helt plötsligt så hade jag passerat mina 4000m och en bra dag för vila var genomgången. Det var ju bara det att man ska ta sig ner med... inte så lätt när man var lite trött i benen. Att gå upp är inte så jobbigt som man kunde tro jämfört med att gå ner. Ner så ska man bromsa lite över sin egna kroppsvikt hela tiden vilket resulterade i att jag var helt slut i mina knän när jag väl kom ner till hotellet igen, men fint det var det. Eftermiddagen och kvällen var mer i vilans tecken. Jag tände min pipa och satt och funderade över allt och ingenting i någon timme innan det var dags för en härlig sizzling Yak steak. Kvällen blev en efterlängtad biotur. För fyra år sedan var jag på det samma ställe med min flickvän en kompis vi mötte i Indien och två andra killar som vi träffade på bussen till Besisahar och bestämde oss för att vandra tillsammans med. Dessa två killarna valde då att se en film vid namn "Into Thin Air" vilken de sedan berättade om och jag blev ju klart sugen på att se filmen men tänkte den går väl bara att ladda ner eller köpa någonstans. Det tog mig fyra år innan jag fick sett denna film och nja den är väl inget jag rekommenderar skådespeleriet är ganska dåligt och utförandet av manus är mest beklagligt samt en oförklarlig heroism till John Krakauer. Men filmen handlar om en händelse från 1996 då 5 personer dör på berget och en massa andra händelser är mer eller mindre otroliga. Jag rekommenderar definitivt boken istället för den är riktigt bra, filmen kan ni se om ni hittar den och har lust att döda 1timme och 18 minuter.
Dag 5 Manang - Thorong Phedi
En dag full av överraskningar. Jag började ta mig från Manang och som vanligt började det med att jag skulle upp för något halvberg innan man åter skulle kunna sätta sig på cykeln igen och faktiskt få cykla. Just norr om Manang ligger en läskig by som är nästan helt folktom och husen ser ut som spökhus, ett ställe jag aldrig hade velat vara när det är mörkt. Men här skulle jag igenom vilket gick utan problem med ett undantag för trappor hela tiden och ett hus som tydligen skulle renoveras och allt bröte skulle läggas över stigen där alla ska gå... jag fick ta en ordentlig omväg och bära lite cykel en stund men kom till slut runt och kunde fortsätta min resa. Resten av turen denna dag var riktigt fin inte så mycket stora stenar och ganska många platta partier med härlig cykling. Men jag tog in i Yak Kharka för att ta en liten kopp te och känna hur kroppen hade det innan jag skulle bestämma mig om jag skulle ta vidare eller ej. Kroppen sa "go for it" så jag av betalade min te och snackade lite med tyskarna som just kom förbi. Ett par killar som hade haft lite problem med höjdsjuka men annars var trevliga. Jag hoppade upp på cykeln lite för fort, jag märkte inget innan jag kom till Ledar och skulle äta. Min sadelväska hade varit öppen hela vägen från Yak Kharka... I den har jag mitt multiverktyg och mina punkteringslappar. Det enda som var kvar i väskan var mina lappar. De hade jag nog klarat mig utan en stund men mitt multiverktyg det kunde jag inte lämna efter mig för om något, precis vad som helst hade hänt med cykeln så hade jag varit körd. Så det var ju bara att sätta sig på cykeln igen lämna stora väskan och cykla tillbaka och leta efter verktygen. Just innan Yak Kharka hittade jag dem och fick cyklat tillbaka till min lunch. Nöjd åt jag färdigt och frågade hur långt det var kvar till nästa by. Svaret blev på cykel tar det nog bara 15 minuter... ja och det kan man ju tro på. på kartan är det 7-8 cm och den kartan är inte så bra upplöst att det skulle ta 15 minuter. Men jag tänkte klockan är bara 12 så jag tar mig vidare. Det gjorde jag rätt i men fy det var tungt. Inte för att stigen var så jätte avancerad då de stabiliserat flera konstanta landrasställen med väggar så att landrasen skulle sluta detta fans inte för fyra år sedan. Men det var hela tiden upp och sen ner och på denna höjden och efter en del cykling hade jag ingen ork i kroppen så alla nerför var fina att sitta på cykeln men när det blev platt och bara lite uppför fanns det inte en möjlighet att ta sig fram på cykeln. Men efter några timmars arbete så kom jag fram till Thorong Phedi och blev bemött av två spanska tjejer som var väldigt förvånade över att se en cykel här. Även en amerikansk pappa kom och hälsade då han tyckte att det var väldigt kul med udda äventyrare. Här mötte jag även två fransoser som jag snabbt hade mött i Manang dagen innan. Så efter att fått på mig lite varmare kläder och en lättare sovstund för att hämta krafter så blev det mycket snack tillsammans med en massa härliga människor. Det blev mycket planering för den kommande dagen med 1000 höjdmedters klättring för att sedan ta sig ner 1600 meter något som kan knäcka även den skarpaste vandraren. De som var lite långsamare i tempo hade tänkt att äta sin frukost kl 0400 för att nå andra sidan innan det blev mörkt igen. Medan de lite snabbare tänkte vänta till i alla fall kl 0500 innan frukosten skulle serveras. Då blev jag helt orolig och tänkte jag kommer ju alldrig att nå toppen innan det blir mörkt... jag hade tänkt att jag skulle äta min frukost kl 0700 men den blev förflyttad till kl 06:30 istället så jag hade lite mer att gå på för jag kunde inte föreställa mig att gå upp så tidigt. Jaja kvällen bjöd på ännu en trevlig pratstund men den amerikanska familjen som var där uppe.
Dag 5 i siffror
Distans: 16,54km
Höjdstigning: 1287m
Höjdförlust: 269m
Total distans: 80,32km
Dag 6 Thorong Phedi - Kagbeni
När jag vaknade till lite i 6 på morgonen hörde jag hur den amerikanska familjen begav sig mot toppen tänkte jag bara åh så härligt att jag bara ska sova en stund till. Tidig eller sen frukost gjorde att alla utom fransoserna möttes på toppen och hade en trevlig stund där uppe och firade vår prestation. Men vägen upp var inte en promenad på några rosbald här inte. Det hela börjar med ca 500 meters klättring där det bara är att titta ner var man sätter fötterna och tala om för sig själv att man gör detta för att man verkligen vill, det är ett helvete men det är värt det i slutet. Det fick även jag berätta för mig själv ett antal gånger på vägen. Men efter ca en timme kom jag upp till high camp och fick sitta innen en stund och ta ett glas vatten innan jag begav mig på den sista lilla färden upp till toppen. Denna bit kräver ett starkt psyke, jag har sett vandringsstavar böjas, kastas ner för backar och högljudda skrik om att detta är ett helvete på denna sträckan. Varför det är så otroligt kämpigt är dels för att man har varit igång i flera dagar samt en tidig morgon och man är ganska slut helt och hållet men till största del att hela berggrunden här ser ut som ett vågigt hav, man tror att man ser toppen kanske 7-8 gånger innan man faktiskt ser toppen. Varje gång man på nytt kan se en topp så dalar humöret ordentligt fram till den stun då man kan se de religiösa flaggorna som är bundna på toppen av passet, då släpper allt och endast lycka intar kroppen, man har nått toppen!! Jag trodde inte på att det var toppen innan jag såg att det var folk där uppe för jag hade enligt min höjdmätare på cykeldatorn ca 200 höjdmeter kvar. Men med den prestationen då jag varit tvungen att le upp cykeln nästan hela vägen från Thorong Phedi och upp fick gåshud och blev överlycklig jag hade fan gjort det och med en cykel. Dagen innan hade vi snackat med några Nepaleser som jobbade för en tidning och för national parken vilka var väldigt intresserade i mon cykel. Dem mötte jag på toppen och Jag blev intervjuad av en journalist och jag hoppas att jag snart kommer att få bilderna och texten som de skulle skriva om hur bra det är att resa med cykel i ett land som Nepal. Efter en stunds firande och bildtagande var det nu dags för min bästa del av hela resan bara nedförsbacke här ifrån och hela vägen till Beni om 3 dagar. Trots att jag vill säga att jag är ganska bra på att ta mig ner för backar och terräng med cykel fanns det inte en möjlighet för mig att hålla mig på cykeln vid vissa delar av backen. Det var så brant att mina armar inte räckte till för att förflytta vikten bakåt och hade det varit mer än 20 meters sikt kanske det hade varit lättare med men jag var vid flertalet tillfällen tvungen att kliva av och gå med cykeln. Till slut hittade jag en anläggningsväg som jag lite lättare kunde ta mig ner via. Denna vägen bestod mer eller mindre av 15*15*15cm stora stenar som jag skulle parrera och försöka att inte få på fötterna, resultatet blev några större bulor i ramen men förhoppningsvis inget som ska vara allt för dåligt. Bromsarna gick varma och i den fuktiga luften kunde man höra hur vattnet förångades när det träffade bromsskivorna. Men när jag väl kommit ca 1000 höjdmeter ner igen så planade hela naturen ut sig lite och bjöd på många kul upplevelser även om vissa var lite farliga då stora maskiner tydligen hade kört på detta område tidigare och gjort allt lite oberäkneligt men inga problem fick bara en liten punka mot slutet som lätt åtgärdades och jag kunde ta mig ner till Mukthinat redan vid kl 12:30 var jag där. Här träffade jag fransoserna igen och vi tog en lunch tillsammans innan jag tog mig vidare till Kagbeni på en fantastiskt sträcka. Det hela började med lite terräng på stigar och ut på vägar och tillbaka på stigarna och igenom någon bydel innan jag till slut kom ut på den stora vägen vilket var en bra grusväg med en härlig lutning nedför i ca en timme. Här kan jag säga er att det gick fort nästan lite för fort. Väl nere i Kagbeni, en liten by just vid starten av Kali Gandaki vilket är en helig flod i Nepal, byn är en liten med mycket gamla hus och trevliga människor. Här går kor på alla vägar och de kan gå in i husen ibland vilket inte alltid är en uppskattad egenskap. Men jag hade sedan början på resan sagt att jag skulle ha en dag här för det är så härligt, vackert och så nära "Upper Mustang" där man måste betala 500 amerikanska dollar för att få komma in i en vecka och ytterligare 100 dollar för varje dag extra. Men jag fick funnet mig ett hotell och tråkigt nog valde jag inte samma som jag hade varit i för fyra år sedan. Det jag valde så g fint ut och tänkte det blir säkert bra, men nej. Personalen var mer eller mindre störande, taket läckte in under natten, varmvattnet som jag var lovad fanns inte, ja det var inte min kväll detta. Denna kväll önskade jag mig bara att komma hem för att slippa all denna skit.
Dag 6 i siffror
Distans: 23,63km
Höjdstigning: 1147m
Höjdförlust: 2689m
Total distans: 103,95km
Dag 7 Kagbeni - Jomsom
Jag kom upp och fick mig en ok frukost för att sedan börja göra min cykel klar för dagens resa. Tanken var bara att jag skulle tvätta cykeln då jag inte gjort det dagen innan. Men morgonen bjöd på punktering redan innan jag satt mig upp på cykeln. Så det var ju bara att byta slang trodde jag efter att ha bytt ca 5 gånger och försökt att lappa var nu alla utom en lapp kvar och jag såg ingen annan utväg än att gå till Jomsom. Så Kagbeni är nu förhäxat för mig och om jag någonsin kommer förbi där igen ska jag inte spendera mer än kortast möjliga tid där. Men nu till resan gåendes på en tråkig bit av vägen som jag hade hoppats på att jag skulle få cykla. Med platt framhjul tog jag mig vidare från Kagbeni för att nå Jomsom och en cykel eller motorcykel mekaniker som kunde hjälpa med nya bättre lappar till slangarna. På vägen träffade jag ett engelskt par som hade varit ute och rest nu i nästan ett helt år, jag träffade mina tyska vänner från Yak Kharka igen vilka kunde hjälpa mig med ett försök till att fixa cykeln. Jag har genom en jobbarkompis hört att man kunde knyta slangen vid det stället som hålet var om det var helt kris. Så det skulle testas, det enda jag saknade var en kniv så jag kunde kapa slangen och knyta den. Testet var mer eller mindre ett fiasko men det var en kul grej att testa. Jag kunde nog cykla på slangen i 200m innan luften åkte ur igen. Tipset kanske bara funkar på vägcyklar, vem vet. På vägen hände det inte så mycket, det var bara en vatten korsning som jag var tvungen att ta mig över då fick jag hjälp av några lokala som körde en traktor fram och tillbaka. Men det är sjukt vad de lokala ser en ATM när de ser en turist. För 3 minuters körsel med en traktor över en flodbädd med lite vatten ville de ha 200 rupees vilket för dem motsvarar ca 3-500kr i värde men i SEK räknar är bara ca 20kr vilket inte är så mycket för mig men det är ju groteskt att försöka ta ett sådant pris när de lokala kanske om de ens betalade över huvudtaget kanske betalar 20 rupees. Jag stod på mig i alla fall och menade att det var väldigt generöst av mig att jag var villig att betala 100 och efter en stund gick de med på det. Jobbigt att man ska behöva tänka på sådant när man är ute i naturen. Men men väl framkommen i Jomsom så fick jag hjälp av en guide att hitta någon som kunde hjälpa mig med punkan och fick fixat den. Men jag var för skraj för att fortsätta då jag inte visste om luften skulle hålla sig hela vägen till nästa by så jag stannade i Jomsom för att få ut lite pengar på morgonen efter och ta mig vidare där ifrån med lite extra energi kanske.
Dag 7 i siffror
Distans: 11,14km
Höjdstigning: 239m
Höjdförlust: 318m
Total distans: 115,09km
Dag 8 Jomsom - Tatopani
Jag hade tänkt att ta mig från Jomsom till Tatopani på ca 3 dagar för att hinna se naturen och att testa varma källor både i Gasa och i Tatopani. Men det visade sig att mitt mål för dagen vilket var Larjung var nådd redan vid 10 tiden och jag lyckades köra förbi det utan att veta att det var där jag var. Gasa nådde jag till Lunch så ja jag orkade inte stanna där och löka en hel dag utan fortsatte ner till Tatopani. Vädret ändrade sig dramatiskt under vägen ner från Jomsom var det lite öken med mycket damm och varma temperaturer. Lite längre ner började det regna, bli dimmigt och kallt för att avslutat i tropiskt klimat med varma fuktiga temperaturer i strålande solsken. Vägen ner var ganska enkel det fanns en väg och det var bara att följa den. Däremot var kvaliteten på vägen väldigt varierande från fin grusväg till gytja och vattenmassor eller rasade broar det fanns även ställen där floden hade valt att gå på vägen istället för i naturen vilket resulterade i andra ställen där det bara var stora stenar istället för väg. Så cykeln fick sig en prövning igen och klarade det hela utan anmärkningar. Turen ner gick fort och det var så himla kul. Jag träffade på vägen mina tyska kamrater som hade fått för sig att de ska till Indien vilket är hel ok och inget mer med det men de hade beräknat helt fel på dagarna och istället för att ha lagom tid var de så stressade att de tog 11-12 timmars vandringar varje dag så de höll faktiskt högre tempo än mig ner för berget. Lite längre ner träffade jag även min Amerikanska familj som hade fuskat med en 5 timmars bussresa från någonstans i närheten av Jomsom till en ganska bra bit ner. Så lite fusk men det är helt ok det är alldeles för långa sträckor med bara väg så jag förstår dem gott. Vi lyckades fixa det ganska bra så att vi kom på samma hotell i Tatopani och hade en trevlig kväll tillsammans med mycket snack och varma källor att bada i. Så nu var jag klar till slutspurten dagen efter.
Dag 8 i siffror
Distans: 50,01km
Höjdstigning: 475m
Höjdförlust: 1922m
Total distans: 165,1km
Dag 9 Tatopani - Nayapul
Dagen fortsatte liknande gårdagen med grusväg i alla dess former med en hel del våtare denna sträckan ner till Beni där jag stannade för att se om jag skulle orka köra hela vägen till Pokhara eller om jag skulle stanna där och vänta till morgondagen med försöket till Pokhara. Lunchen bjöd på Chowmein lite chips och en cola, men även ett väldigt kul möte med en Holländare. Han kom med sin motocross och parkerade utanför för att äta lite han med. Jag hade lite svårt just när han kom att se om det faktiskt var en västerlänning eller om det var en från Nepal. För han snackade flytande Nepali och hade en hel del utrustning på sig. Men jo han var västerlänning så jag var ju bara tvungen att fråga vad varför och hur. Han hade skaffat sig en Nepalsk fru och startat ett hotell i närheten av Beni och bott där i 15 år. Så det han gjorde om dagarna var att köra sin motocross runt bland naturen och leva livet medan hans anställda kunde tjäna pengarna till honom och hans fru. Verkar ju som helt underbart. Kanske man skulle satsa på. Men men tillbaka till cyklingen. Klockan var bara ca 12 och jag hade energi så jag fortsatte och tänkte mig lite bättre väg här ifrån och det fick jag delvis, asfalt på den största delen men stora delar med grus och lera på vägarna med. Vägen ringlade sig nu lite mer uppför istället för ner eller platt vilket gjorde att jag ganska tidigt efter Beni började bli trött men ofta var de trötta sträckorna inte så långa så jag fortsatte en bit till. När energin hade börjat sina på riktigt stannade jag till i en liten by längs vattnet och tog mig en Dahl Bhat för att jag skulle klara mig till Pokhara tänkte jag. Regnet kom och kylan kom. Jag kom iväg och fick cyklar några mil till men kom bara till Nayapul där energin var helt borta och det kändes som att det bara var uppförsbacke från nu. Så jag såg den förta skylten det stod hotel på och körde in till sidan för att fråga om de hade rum och lyckligtvis hade de det och jag fick mig min efterlängtade paus på ett av de sämsta hotellen jag bott på i Nepal. Men det var i alla fall torrt och jag kunde få mig lite att äta och dricka.
Dag 9 i siffror
Distans: 62,78km
Höjdstigning: 1022m
Höjdförlust: 1182m
Total distans: 227,88km
Dag 10 Nayapul - Pokhara
Dagen började bra med fin frukost och färdig till avfärd. Dock var inte den första timmen på cykeln så himla kul. Hade kanske en medelhastighet på 11km/h då det endast var uppför de första många kilometerna. Men väl uppe på högsta punkten efter sisådär 1,5 timmar så började det gå nerför och oj vad det gick först på asfalt med god sikt så höga hastigheter och glädje på topp sen ut på en grusväg längs en bergskam hela vägen till Pokhara förbi Sarangkot. På grusvägen mötte jag även några turister från Pokhara som hade lånat cyklar och var på en tur i det fina vädret. Detta var nog faktiskt en av de finaste dagarna att cykla förutom den första stigningen då. klockan blev nog inte mycket mer än 12 innan jag nådde mitt mål för dagen och min näst sista distans. Så jag tog mig en välförtjänt dusch, lämnade in alla kläder till tvätt och fick köpt mig ett nytt sett kläder för att kunna ha medan resten tvättades.
Dag 10 i siffror
Distans: 43,62km
Höjdstigning: 828m
Höjdförlust: 1044m
Total distans: 271,5km
Dag 10-12 Pokhara
Nu hade jag mått ett viktigt delmål Pokhara och jag hade tänkt ta det lugnt ett par dagar så halva dag 10 dag 11 och 12 blev mer eller mindre bara glida runt, titta i butiker, cykla lite i staden, dricka ordentlig kaffe och röka min pipa. Det blev även lite häng i en och annan bar och fick lite härlig god mat. Pokhara är verkligen ett bra ställe att landa i här finns mer eller mindre allt man kan tänka sig om man vill ta det lugnt så går det om man vill vara äventyrlig så går det och om man vill festa går det alldeles utmärkt det med. För mig blev det mest en förberedelse till kommande Dag 13 för den turen har jag tagit förr och det var inte så kul, 5timmar 38minuter tog det förra gången till Besisahar och energin tog helt slut. Av en händelse träffade jag min amerikanska familj igen vid en restaurang just utanför mitt hotell på kvällen dag 12 vilket resulterade i ytterligare massa kul anekdoter och berättelser om allt möjligt kul människor dem där.
Dag 13 Pokhara - Besisahar
Förra gången startade jag tidigt för att inte få all den varma solen mitt på dagen. Idag så var jag inte på det humöret. Jag fick packat på morgonen, ätit god stor frukost och tagit iväg vid 10 tiden lite mer som resten av turen jag gjort. Dessvärre så började det regna just när jag skulle hoppa upp på cykeln vilket gjorde mig lite mer försenad men sen orkade jag inte vänta mer. Kom iväg och efter bara några kilometer så slutade det regna och så såg jag bara de ljusa strålarna av solen resten av resan. Denna dagen är väldigt otacksam sträckan börjar med lätt lutning nerför och ca medelhastighet på 40km/h (snabbare än de flesta bilarna på sträckan), för att sedan ta en skarp turn upp i ca 30minuter, ner igen och framme i Dumre. Här ifrån är det 42km av uppförsbacke mer eller mindre. Det är en fin väg hela vägen till Besisahar men den bjuder på den ena branta backen efter den andra några små nedförsbackar och några platta partier med huvudsaken är uppför. Men jag kände mig riktigt bra i form och tänkte jag skulle slå min gamla tid med 1 timme. det blev inte riktigt så jag kom in på 4 timmar och 45 minuter så slog bara med 53 minuter. Men ännu en gång var jag helt slut och fick faktiskt hoppa av cykeln för att bada i ett vattendrag 5 kilometer innan Besisahar bara för att kyla ner mig lite. Väl framme i Besisahar fick jag mig en härlig bit mat hos min Chaia man, fick snackat lite om resan med några lokala och sen tagit till sjukhuset för att hämta nycklar så jag kunde komma åt mina saker igen.
Dag 13 i siffror
Distans: 117,82km
Höjdstigning: 1424m
Höjdförlust: 1438m
Total distans: 389,32km
Around Annapurna 13 dagar
Jag kan varmt rekommendera att ta denna trekking tur på cykel istället man får mycket cykling för pengarna och det är bara trevligt mestadels av tiden och efteråt är det mer än fantastiskt. Hela turen har bjudit på regn, sol, kyla, värme, lite vind men inte i så stora mängder, jobbiga uppförsbackar, roliga nedförsbackar, trevliga människor och ytterst trevlig natur. Men om det blir en tredje gång uppe på passet så blir det baklänges med cykel. Jag tror att rundan på andra hållet är ännu mer uppskattad då det är planare på den västliga sidan passet och en ordentligt hård dag innan man kan börja ta sig ner för de kringliga stigarna av Annapurna trekken.
13 Dagar i siffror
Total distans: 389,32km
Total höjdstigning: 10 558m
Total höjdförlust: 10 558
Lägsta höjd: 386m
Högsta höjd: 5 416m
Totalt brända kalorier: 21 415
Bilder kommer så fort jag har ett snabbare internet som faktiskt klarar av att ladda upp bilder.
