Sista inlägget för praktiken och första för Annapurna

Hej

Nu var det ett tag sedan sist men det är bara för att jag har haft en del att göra. Om vi börjar med sjukhuset så har det varit ganska mycket att göra de sista två veckorna. Från dag till dag har det skrivits ut och in väldigt många det är inte så många som stannar mer än 3 dagar, mycket av det har varit rensningar av abcesser (varbölder) och andra ingrepp som har gjort att vi fått mer att göra. Idag har jag varit med om min första (inte min...) omskärelse, det var ganska intressant för jag när jag gick in i operations rummet visste jag inte vad det var för ett ingrepp som skulle göras. Så jag följde med på vad som hände och funderade på varför de skulle lokalbedöva penis för jag såg då inte något konstigt där. Men det visade sig att patienten hade en åkomma som betyder att förhuden inte kunde dras tillbaka för att den är för tight. Efter att denna man fått sina mest privata och de delar han själv håller mest av opererade och helt förvandlade så verkade han ganska nöjd efteråt. Jag var däremot ganska skeptisk då jag såg hur läkarna sydde ihop för det var inte snyggt. Men som tur var så fanns det en blödning som inte stannade efter att de sytt så de var tvungna att öppna upp igen och göra om vilket blev ett mycket bättre resultat. Några andra direkt speciella tillstånd har det inte varit som jag inte redan har skrivit om. Däremot har det som sagt varit en hel del patienter i omlopp vilket betyder många isättningar av PVK:er och annat sådant som är kul för sjuksköterskor.

De senaste veckorna har varit mycket trevliga då jag äntligen fick mitt paket från en cykelbutik på Irland det tog bara 16 dagar i Kathmandu innan jag skulle kunna få det... Helt otroligt tog det bara 4 dagar innan paketet var i Kathmandu men den mer eller mindre dåliga infrastrukturen i företag och vägar gjorde helt enkelt att det skulle dröja ytterligare 16 dagar innan allt var på plats. Men detta betydde att jag äntligen kunde fixa min cykel som kedjan gått sönder på och efter det har jag varit ute nästan varje dag på olika turer runt om i Besisahar och Lamjung området. God träning har det blivit då jag cyklat upp för backar som bara inte har varit framkomliga och som gett mig en utmaning i flera timmar i sträck. Men det bästa med sådana turer är när man väl ska ner igen, det är bara fantastiskt att sätta dämparna på mjukaste inställningen och sen bara flyta ner för vägarna i högsta möjliga fart. Trots regn och allt för varma soldagar (vilka nästan gjorde min armar brända) så blev det en hel del kilometer under hjulen inför kommande många dagar i Annapurna området då jag i morgon ska ge mig av mot Thorong La på 5416m och ca 300km hela rundan. Det är dock skönt att man inte har allt för bråttom jag har ju trots allt 20 dagar på mig innan flyget lyfter den 20 augusti. Men turen kommer att bjuda på fina vyer, branta upp och nedförsbackar, märkliga turister och lokala människor, regn och sol, men mest av allt ett jävligt bra träningspass sug på den Frans. Detta blir nog en bra träningsrunda inför Birkemeinern som blir nästa stora utmaning och i detta tillfälle ser den nästan lite väl liten ut. Ett lopp i Norge som går varje år och är över 94km långt och man passerar ca 1500 meters stigning och utförs bara veckan efter jag kommer hem.

Nej nu får ni nöja er till nästa gång vilket kan vara redan snart då min nya mobil, som var sjukt billig och bra köpt av bästa förhandlaren i Besisahar, har internet och om jag har tur har jag även teckning till att lägga upp en bild eller två och lite härlig bloggtext från turen. Om inte det funkar blir det nog ganska tyst i ca 10 till 15 dagar igen. 

Pensionering och nytt verksamhetsår

Denna veckans sjukhusvistelse har varit intressant. Min handledare/sjuksköterska chefen blev pensionerad vilket är kul för henne men hon gick med 2 dagars varsel. Hon var planerad pension sedan i mars men det fanns ingen ersättare och nu i början av veckan kom det en som kunde ta över och då bestämde sig den nuvarande chefen att gå till verksamhetsårets skifte vilket var i tisdags. Som tur var fanns det inte så mycket att göra med patienter då vi i början av veckan hade ca totalt 20 patienter per dag inklusive inneliggande, mödravård, akut och vårdmottagning. Så de första dagarna bestod i att förbereda sjukhuset till att ta emot det nya verksamhetsåret genom att byta ut alla in- och utskrivnings böckerna samt en massa annan dokumentation som ska arkiveras. Detta är ett jobb som heter duga då allt är skrivet för hand så man inte riktigt ser vad det står och så ska allt sorteras först per patient sen per diagnos och ålder. Det vill säga att man måste först skriva in alla patienter var för sig löpande under året sen sitter en och läser dessa och sorterar efter diagnos så man lättare kan se antal patienter i olika åldersgrupper med specifika diagnoser. Ett evighetsjobb som jag självklart fick hjälpa till med.

Men det har inte bara varit långtråkigt på jobb denna veckan. Den nya chefen är en ganska mycket yngre modell som kan prata någorlunda ordentlig engelska. Eftersom hon är ny så ska hon lära sig rutiner och vad som händer på sjukhuset så hon spenderar mycket tid med oss sjuksköterskor vilket ger mig en möjlighet att kommunicera lite bättre med mina kollegor och det gör att jag får göra en hel del mer än innan. Så denna veckan har jag fått sätta flertalet PVK:er tagit en massa värden och gett en hel del mediciner och faktiskt förstått vad jag ska göra innan jag gör det. Så trots att jag fått en hel del tråkiga uppgifter denna veckan är det helt klart en av de bättre under praktiken.

Jag fick även under veckan vara med på en avslutningsfest
. Vi hade ju en som skulle sluta så hon skulle firas ordentligt. Så det bar av till närmaste restaurang där det bjöds på mat i form av pizza (inte sådan pizza ni tänker men något liknande), pakoura (friterade grönsaker i någon smet), momo:s (grönsaker eller kött som är kryddat och inlindat i en deg som sedan antingen friteras eller ångkokas) och dricka från the Cocacola Company. Festen framgick på Nepali vilket var mest förvirrande för mig men kul det hade jag då man fick se en annan sida av de tillbakadragna sjuksköterskorna som inte så ofta pratar på jobb men nu hade hur mycket som helst att prata om. Det var faktiskt värre än hemma då tjejer träffas och snackar. Men jag skrattade och hade det riktigt kul hela kvällen.

Hygien och materiell är något annat som är intressant. På varje avdelning finns behållare i rostfritt stål som gör att man tänker sterila kompresser eller suddar, man ska även ta upp dessa med en vad man tänker steril tång. Men jag är lite osäker på varför de gör det på detta sättet, för inget mer än steril förpackat så som vi har det hemma i plast förpackningar är sterilt här. Kompresser och suddar kommer skickat hit i rå form det vill säga packat i stora rullar eller i stora förpackningar icke vikt. Så alla dessa bomulls rullar som ska bli suddar måste för hand delas upp och rullas eller tyget för kompresserna tas fram och vikas. Hela processen görs av den som har tid och tittar förbi hanteringsrummet/fikarummet när någon börjar fixa med detta. Man hade ju då kunnat tänka, att eftersom vi vill ha allt så nära sterilt som möjligt, att man hade rena eller sterila handskar på sig och att alla ytor som kan röra vid materialet desinficeras. Men nej, de sätter sig bara och börjar rulla eller vika utan att ens tvätta händer och lägger allt i stålbehållarna. Så redan innan materialet kommer till avdelningarna är det kontaminerat men behandlas som som det vore sterilt och används till sårtvätt, omläggning, spritning av ytor innan nålar ska sättas och vad annars man kan använda dem till. Ibland kan man bli lite rädd då hygienen är väldigt tveksam i vissa situationer. Men så tänker man bara på hur det går för patienterna? Jag har inte sett en enda patient som klagat över infektioner och jag har heller inte sett några följder till brist på hygienen. Så då börjar man fundera på vilken bakteriefobi vi har hemma och om det faktiskt är så att det är betingat att ha en så extrem hygien som vi praktiserar. Eller är det bara så att vi är så renliga i övrigt att vi inte tål de bakterier som finns runtomkring oss... det tåls att tänka över. 

Halvvägs tills jag kommer hem igen

Ja förra veckan började inte så bra... Efter kajakturen så var jag både utmattad och säkert dehydrerad och hade känningar efter att ha sovit dåligt i 3 nätter. Så måndagen började med en vilodag som de så fint kallade det här, och det var välbehövligt. Att äntligen få sova i en någotsånär god säng, äta sig mätt i den maten man själv ville ha och att bara ligga och titta på serier i en hel dag utan att känna någon som helst skam då jag helt enkelt inte orkade gå ut. Så det blev inget jobb den dagen och inget producerat på någon front heller mer än kanske lite mer idiot fakta om någon tv serie.

Tisdag till torsdag var jag åter på jobb och största utmaningen blev att få tvättat alla jobbkläder då tvätt servicen på hotellen i närheten var helt sjukt dyra så fick jag se om jag kunde få tvättat på jobb istället. Inte så uppskattat men det gick eftersom det bara var min a jobbkläder som skulle tvättas. Så jag blev nöjd och fick idag (måndag 6 dagar senare) mina kläder så nu klarar jag mig resten av tiden utan att tvätta igen. Med sjukhusmässigt så spenderade jag förra veckan på General Ward vilket innebär rond, titta till patienterna och mediciner för att sedan äta och se om man kan hitta något kul att göra efter lunch. Sjukhuset är ganska litet men välutrustat. Detta gör att det inte finns så mycket att göra på de lugna dagarna. De har ett antal sängar som gör att de måste ha flera olika avdelningar för akut, födsel (BB), vårdcentral och inneliggande patienter. Men då området de har ansvar för är så pass litet är det kanske en eller två patienter som faktisk är intressanta eller har någon svårare sjukdom om dagen och för en nyfiken student vill man gärna titta på när dessa tas om hand. Men man måste jobba för att hitta dessa patienter då de kan komma till olika delar av sjukhuset. De mest intressanta patienterna för ögonblicket är underliga frakturer så som handleder, tvärsnitts fraktur av överarm och en armbåge som har hoppat ur led och inte blivit behandlad på 10 veckor. Det liknar mycket arbetsskador så som fall eller överansträngningar vilket kan vara förklarligt med att det byggs i alla hörn av Nepal just nu och folk bygger nytt eller renoverar samtidigt som det är tid för att sätta sitt ris så man kan skörda det till hösten. Så många jobbar på många olika delar av Nepal och mycket av jobbet är väldigt slitsamt och riskfyllt vilket kan resultera i allt från sticksår från spikar till flera brutna ben vid fall. Sen kommer problemet för en del människor med att de ska ha råd att transportera sig till sjukhus eller bara ha möjlighet då de bor för långt bort för transporter. Det var det som var problemet för flickan med den urhoppade armbågen, de bor så långt bort att de inte kunde ta sig till sjukhus innan 4 veckor vilket nu har resulterat i att leden helt har stelnat och nu efter 10 veckor endast kan utföra fysioterapi på omkringliggande muskulatur för att inte göra skadan värre än den redan är.

Veckan avslutades med 2 fridagar där vila och mys hade hög prioritet. Sova länge går inte riktigt då det blir ljust kl ca 6 och så startar dagen för alla Nepaleser i byn och de börjar larma med tutor och byggande. Så då får man bara ligga och mysa i sängen med en härlig tv serie eller en film. När man sen tycker att man varit allt för ineffektiv får man ta ut och gå en runda i värmen. Jag fick i fredags en guidad tur ut i naturen av Hiras son Anno (det är en av sönerna i familjen som jag äter min kvällsmat hos) då vi skulle ut och simma i en sjö i närheten. Dock var hans guidemässiga färdigheter inte så bra då vi skulle korsa floder och klättra i berg för att komma fram så efter någon timme var jag tvungen att säga att vi fick ta oss tillbaka för detta var jag inte förberedd på med flipp-flopps och ingen fika. Så vi vände om och tog oss tillbaka till byn för att avnjuta en härlig lunch och så gick jag en runda själv senare vilken resulterade i min första hemmagjorda pipa som faktiskt fungerar. den är inte fager men det är en pipa lika så. Nu har jag hämtat lite material för att kunna tälja och göra fler pipor som kanske blir lite bättre med, så nu vet ni vad jag kommer att göra den kommande tiden...

Eskimåsvängar och strömvirvlar

Nepal är då helt uppgjort till att se naturen i extrema förhållanden. Ett som var väldigt kul och skrämmande vid tillfällen var på Kajak. Det skulle bli 4 dagar på vattnet vilket blev helt sjukt kul!!

Första dagen och transport till Fisling. Uppe med tuppen tog jag mig till busshållplatsen här i Besisahar och med den tur jag har så lyckades jag hinna ikapp en buss som just börjat röra sig mot Dumre där jag skulle göra ett byte till en turistbuss. Men att resa lokalt i Nepal är alltid lika kul, intressant, spännande, skrämmande och lustfyllt. Just denna resan var ganska lugn förutom att jag efter ca halva resan 1,5 timmar in funderade över om bromsarna faktisk fungerade som de skulle på bussen. Men det verkade som att busschauffören hade koll för han lyckades stanna för att plocka upp en hel del passagerare och lyckades även stanna i Dumre där den lokala skruttmobilen byttes ut mot en trevlig truistbuss med A/C och stängbar dörr. Väntetiden i Dumre var ca en timme vilket gott hade kunnat bli längre då Nepal precis som alla andra länder utanför Europa inte förstår konceptet med tider. Tiden fick fyllas med god kyckling och potatis, en lyxvara då den mesta maten består av linser och ris.

Jag och den skumpiga färden till Dumre

Bussarna är inte så moderna som man kunde
 hoppas på

Och de har definitivt inte det benutrymme
man hade velat ha

Bussarna står uppradade i Dumre tutar och skriker för att få
så måna passagerare som möjligt

Väl framme i Fisling och Adrenalin rush Nepal fick jag träffa min kajakinstruktör och vi vandrade genom byn, över bron och igenom lite lätt djungel fram till vårt camp för de kommande dagarna. Campen bestod av ett betonggolv med tak över, ett kök, en toalett, ett par duschar med bambusväggar utan tak och några härliga bungalows, eller de såg ut att vara härliga från utsidan då de hade fint grästak och bambusväggar men på insidan blev det betonggolv och två lådor som skulle föreställa sängar. Men jag hade inte tid att gå några rundvisningar jag skulle direkt ut i kajaken och ut på vattnet för vi hade mycket framför oss. Enligt planen skulle första dagen bestå i att lära sig balans och svängteknik men då jag redan gjort några timmar i kajak både i Nepal och i Danmark så gick det på de första timmarna innan lunch. Lunchen gjordes av vår trevliga kock som nog hade fått ett och annat att veta om den nepalska maten av turister för han serverade inte en enda gång ris på dessa fyra dagar vilket var mer eller mindre underbart. Han tillverkade nepalsk mat med västerländskt påbrå vilket passade mig helt perfekt. Lunchen blev några timmar lång och jag hade lite tid för att hänga i hängmattorna och att komma på plats. Det var tre andra på campen som agerade hjälpredor till vad som kunde tänkas allt från att hugga ved åt markägaren till att vara säkerhets ducky (en liten gummibåt som ser ut som en stor kajak) på vattnet. Eftermiddagen bjöd på eskimåsvängar vilket betyder att man frivilligt ska kapsejsa typ 200 gånger och försöka att med paddeln komma upp på rätt köl igen. Som tur var stod min instruktör i vattnet och först instruerade tekniken och sen kunde hjälpa till då kajaken och jag inte riktigt ville komma helt runt. Det är inte helt lätt att gå från det kalla vattnet till den varma luften samtidigt som man går från uppochner till rättstående men blir snurrig som om man vore full. En erfarenhet man gott kanske kan använda sig av en annan gång man är ute på vattnet istället för alkohol. Efter flera pauser då instruktören behövde värma sig lite och jag behövde lite tid för att återfå balansen tyckte han att det gick bra men att jag nog behövde lite välförtjänt vila till i morgon. 

De fina hyddorna

Ja så fint kan det se ut vid en toalett i Nepal

Den stora gemensamma vardagsrum/matsal/sovsal

Kvällen bjöd på ytterligare tid i hängmattan med en bok och den härliga pipan som tydligen ingen i Nepal kan förstå sig på. Troligt har de bara sett pipor i form att röka opium eller någon annan drog med men bara till tobak det lät bara för konstigt så det fick jag hålla på med själv. Men jag skulle få mig lite kultur vetande innan kudden ropade. Vi tog oss ut till byn och jag fick testa både risöl och roxy samt en massa starka snacks. Risöl är helt ok och tillverkas på ca samma sätt som maltöl men med ris då och hemmagjort. Roxy är någon form för hembrännt som dricks varmt tillsammans med en cigarett för att få den bästa smaken. Jag gillade drickat men hoppade cigaretterna tror nog jag gjorde fel ändå när jag testa med dem, tydligen skulle man få någon söt smak i munnen men för mig var det precis det samma. Snacksen bestod till mestadels av någon form av snabbnudlar antingen kokta eller hårda med starkt kryddade köttbitar i. Gott men till slut väldigt starkt!! När dunken var uppdrucken var det dags att ta sig till campen och få lite kvällsmat tillsammans med en hel del musik och sång. Man kan gott säga att jag har haft tråkigare kvällar ute i skogen!

Fest på högnivå

Och lite dricka blir det allt

Jag myser i hängmattan en av kvällarna

Natten bjöd på nästan ingen sömn då min säng var en trälåda med ett tunnt liggunderlag på så jag hittade ingen ställning som faktiskt gick att sova i. Kommande dagar testade jag att sova i hängmattan vilket var ok i några timmar men slutade med att jag fick ta mig till betonggolvet tillsammans med de andra på campen. Faktiskt var betonggolvet bättre än trälådan, vilket inte get någon mening alls men men jag fick sova lite i alla fall.

Dag två och eskimåsvängen skulle bara sitta, och det gjorde den efter typ två försök så redan nu var jag klar med mitt mål för hela kursen. Fram till lunch blev det en väntan på en raftinggrupp som skulle komma och tekniker för att ta sig eddie ut och in (eddie är där strömmarna/vattnet går i motsatt riktning floden efter hinder som finns i vattnet så som stora stenar eller svängar) vilket man använder sig ganska mycket av när man vill vila eller bara ska se naturen runtomkring. Passande nog kom raftinggruppen samtidigt som jag gjorde en av mina sista eddie ut (förflyttning från eddie tillbaka ut i floden igen) och jag tappade troligt koncentrationen eller något för jag kapsejsade ordentligt och lyckades med min första riktiga eskimåsväng med perfekt utförande och fortsatte som om inget hade hänt. Lycka!!! Vilket även gjorde att man såg lite cool ut inför tjejerna i raftinggruppen. Lunchen åts tillsammans med raftinggruppen som härstammade från Quwait bestående av tre unga damer som var volontärer på ett barnhem i Kathmandu. Då vattennivån hade ökat en hel del från gårdagen blev planeringen lite halvbra denna dagen då instruktören hade tänkt sig att vi skulle ta en tur ner längs floden men inte riktigt vågade då strömmarna var väldigt starka. Så min lunch blev väldigt lång för att till slut komma ut i kajaken för en testtur ner för floden. Det bra med hög vattennivå är att man egentligen bara kan styra sig fram då paddling inte ger någon större effekt men det betyder också att man är passagerare i sitt eget fartyg. Det går ju bra då vattnet är lugnt men när den ena vågen efter den andra träffar en samtidigt som en virvelström suger ner hela kajaken under vattnet så är det inte så kul. Tråkigt nog var det så mina första 100 meter på floden spenderades. Trots min oklanderliga teknik på eskimåsvängarna så hade jag inte en chans mot vattnet. Jag kapsejsade och fick lösgöra mig från kajaken vilket jag var van vid från tidigare resor på vattnet med det jag inte var beredd på var att jag skulle dras ner under vattnet och inte kunna ta mig ur strömmarna. Till en början gick allt bra jag kom upp till vattenytan och fick tag i kajaken och paddeln men nästa virvelström drog mig ner under ytan och jag gjorde nog veckans största misstag släppte kajaken som kunde vara min flyt-ring. Detta betydde att jag nu var helt själv och bara kunde försöka hålla mig ovan ytan, vilken inte jag bestämde över, och försöka simma mot närmaste eddie eller landyta. Efter en kamp som kändes som hur lång som helst lyckades jag få tag i en bergvägg just innan jag var på väg ut i floden igen från min eddie. Jag var skärrad och inte direkt törstig längre då jag säkert fått i mig en hel del vatten, men nu skulle jag komma här ifrån och till min instruktör som själv hade kommit ifrån mig då krafterna tagit honom lite snabbare fram än vad jag hade. Men efter ca 20 minuters klättrande och instruktioner från åskådare och min instruktör så satt jag äntligen på fast plan mark. Jag hade nu lugnat ner mig lite och kunde åter ta mig till kajaken och fortsätta ytterligare en kilometer ner för floden i några små forsar och skarpa svängar. Eftermiddagen bjöd helt enkelt på en kurs i överlevnad i vatten. Släpp aldrig din kajak om du inte har fast i något annat, underskatta aldrig hög vatten nivå i forsar och ha alltid ett par bra klätterskor på när du är ute och leker på vattnet du vet alldrig när du kan använda dem nästa gång.

Personalen försöker att scora en och annan babe...

Kvällen blev liknande gårdagen med lite dricka och firande för mitt liv... men avslutades ganska tidigt då jag var överdrivet trött efter den sömnlösa natten och mina bravader under dagen. 

Dag tre och jag skulle följa med en rafting grupp fram till lunch. Så som livet är i Nepal så väntar man på att andra ska komma och göra sig färdiga, så det gjorde jag idag säkert i 3 timmar innan jag äntligen fick satt min kajak i vattnet. Vilket resulterade i ca 30 minuters riktigt god kajakning ner för floden där jag vid ett tillfälle även fick användning för min nyvunna kunskap, eskimåsvängen vilket gick riktigt bra denna gången. Vi kom snabbt tillbaka till campen då vi startade dagen några kilometer upp floden och fick lunch. Deras lunch var inte så lång men min blev då tanken var att jag skulle åka med samma jeep som raftinggruppen tillbaka till campen. Då dagen hade börjat med lång väntan skulle den förlängas med flera timmar. Jag fick ca en timme på floden innan jag skulle upp på en checkpoint för att bli hämtad och instruktören betonade att vi inte hade tid att komma längre och det var därför vi skulle upp här. Men då vi hade suttit och väntat i två timmar på att jeepen skulle komma och hämta oss blev jag lite sur samtidigt som telefonen ringer för instruktören. Det var dem från jeepen som ringde och meddelade att de hade lite problem då de hade krockat med en buss. Så tydligen hade de goda grunder för att inte komma och hämta oss i tid. Men vi fick lift av en annan och kom tillbaka till campen och kvällen utvecklade sig som tidigare med en del dricka och got humör. Men till skillnad från tidigare kvällar tog vi oss till en annan by och fick sett lite av invånarna där med. Dessa dagarna har blivit en riktig kultur rundvisning av Nepal vilket är väldigt kul.

Dag fyra skulle visa sig bli ganska lik dag tre då vi tog oss till samma start plats fast med lite mer vatten i floden igen. Det bjöd mig på en tur i vattnet och jag fick överge kjaken en stund för de andra att plocka upp, tömma och göra färdig i en av rafterna så jag åter kunde komma på vattnet med start från raften. Detta skulle dessvärre upprepas ytterligare en gång på eftermiddagen. Men det som gjorde min dag denna dagen var resan hem då tävlingen helt enkelt var: Hur många nepaleser kan man få in i en toyota hiace? Resultatet blev inkulsive mig och förare 24 personer. Det ska jag säga dig blev jävligt trångt! bilen hade dock 5 rader istället för de 4 som vi är vana från hemma men att sitta 4 på varje rad och några som hänger över en det blir bara för mycket, samtidigt som föraren kör som en galning som vanligt. Men det är intressant att möta nya kulturer. Kvällen fick denna dagen spenderas i sängen då jag var helt utmattad och började känna mig lite dålig. Troligtvis var det för att jag dels druckit en del alkohol men säkert blivit uttotkad när jag varit i kajaken och även lite utmattad av all träning. 

Men slutet gott allting gott

Mina tre kamrater som gjorde hela turen mer eller mindre fantastisk

 

Kabinbanan till Gorkha (kanske blir ett senare
projekt)

Jag tillsammans med min instruktör och en av medhjälparna
på campen.

Det måste vara semestertider i Kina för vi hade 2 turer på
raken med kineser som ville testa sina vatten färdigheter.

Sista bilden från min härliga kajaktur

234km på cykel och ett trycksår på pungen

Turistresa

Jag tog turen till Pokhara i torsdags vilket visade sig ara jobbigare än vad jag hade kunnat tänka mig. Det är 117km med en total höjdstigning och minskning med 1000m. Jag tog cykeln och tänkte det kan inte vara så jobbigt att cykla den biten jag har ju gjort liknande förr. Ja jag hade fel i alla fall. Det var sjukt jobbigt! Pokhara och Besisahar ligger på mer eller mindre samma höjd över havet men för att ta sig till de olika destinationerna ska man först ner i ca 40 km vilket var ganska skönt men sedan upp i något som verkar en evighet för att få vila lite ned för samma berg och avsluta med 40 km stigning. Men jag hoppas bara på att det var bra träning så är jag klar till birkemeinern sen till augusti.

Pokhara är en turiststad som är mer eller mindre Mecka för vandringsentusiaster eller annat folk som vill testa på något lite extremt i naturen. Här kan man boka alla möjliga resor och turer till olika floder vandringsleder eller utkiksplatser. Jag tänkte ta mig en välförtjänt semester på 1,5 dagar, så jag tog mig en runda på stan för att hitta en motorcykel som jag sedan körde runt med både upp till World Peace Pagoda och till Sarangkot. Men båda de kvällarna jag hade i Pokhara var ägnade njutningens tid. Öl, whiskey och god mat det var vad jag behövde efter att ha ätit dahl bhat varje dag den senaste tiden. Pokhara visade sig från sin bästa sida och jag fick spenderat kanske lite för många Rupees men det var helt klart värt det. Och nu på torsdag bär det av på en Kajak kurs på 4 dagar.

En välförtjänt Gorkha Beer

Pokhara ovanifrån

World Peace Pagoda, en av de 72st som finns i världen.

Avslutningskvällen bjöd på ännu mer god mat och häng på uteserveringen.

Och sjukhuset

Denna vecka har jag varit placerad på General Ward vilket betyder att jag kl 09:00 går rond tillsammans med de nepalska doktorerna och förstår nästan inget av vad de säger. Mellan 10:00 och 12:00 utför vi de ändringarna eller åtgärder som ronden visade. Kl 12:00 till 13:00 är det utdelning av mediciner och kl 13:00 till 14:00 är det lunch. Efter lunch så brukar det vara väldigt lugnt och jag kan flyta runt lite på olika delar av sjukhuset för att se om det finns något kul att se eller hjälpa till med. Eftersom det varit ganska lugnt hela veckan har jag fått tid att snacka en del med de anställda och börjar få en ganska god inblick i vad det är för människor som jag jobbar med.

Veckan har bjudit på några intressanta fall: en man som fått en sticka under stortånageln som var ca 3cm lång, nageln fick tas bort och det var något av en halvbrutal insats där nageln i stort sätt bara drogs från tån lyckligtvis med lokalbedövning. En annan man som hade den största bungen jag någonsin sett och på den hade han något som liknade ett trycksår.

Så får vi se vad morgondagen har att erbjuda och sen bär det av på kajakkurs.