Nepal är då helt uppgjort till att se naturen i extrema förhållanden. Ett som var väldigt kul och skrämmande vid tillfällen var på Kajak. Det skulle bli 4 dagar på vattnet vilket blev helt sjukt kul!!
Första dagen och transport till Fisling. Uppe med tuppen tog jag mig till busshållplatsen här i Besisahar och med den tur jag har så lyckades jag hinna ikapp en buss som just börjat röra sig mot Dumre där jag skulle göra ett byte till en turistbuss. Men att resa lokalt i Nepal är alltid lika kul, intressant, spännande, skrämmande och lustfyllt. Just denna resan var ganska lugn förutom att jag efter ca halva resan 1,5 timmar in funderade över om bromsarna faktisk fungerade som de skulle på bussen. Men det verkade som att busschauffören hade koll för han lyckades stanna för att plocka upp en hel del passagerare och lyckades även stanna i Dumre där den lokala skruttmobilen byttes ut mot en trevlig truistbuss med A/C och stängbar dörr. Väntetiden i Dumre var ca en timme vilket gott hade kunnat bli längre då Nepal precis som alla andra länder utanför Europa inte förstår konceptet med tider. Tiden fick fyllas med god kyckling och potatis, en lyxvara då den mesta maten består av linser och ris.
 |
| Jag och den skumpiga färden till Dumre |
 |
Bussarna är inte så moderna som man kunde
hoppas på |
 |
Och de har definitivt inte det benutrymme
man hade velat ha |
 |
Bussarna står uppradade i Dumre tutar och skriker för att få
så måna passagerare som möjligt |
Väl framme i Fisling och Adrenalin rush Nepal fick jag träffa min kajakinstruktör och vi vandrade genom byn, över bron och igenom lite lätt djungel fram till vårt camp för de kommande dagarna. Campen bestod av ett betonggolv med tak över, ett kök, en toalett, ett par duschar med bambusväggar utan tak och några härliga bungalows, eller de såg ut att vara härliga från utsidan då de hade fint grästak och bambusväggar men på insidan blev det betonggolv och två lådor som skulle föreställa sängar. Men jag hade inte tid att gå några rundvisningar jag skulle direkt ut i kajaken och ut på vattnet för vi hade mycket framför oss. Enligt planen skulle första dagen bestå i att lära sig balans och svängteknik men då jag redan gjort några timmar i kajak både i Nepal och i Danmark så gick det på de första timmarna innan lunch. Lunchen gjordes av vår trevliga kock som nog hade fått ett och annat att veta om den nepalska maten av turister för han serverade inte en enda gång ris på dessa fyra dagar vilket var mer eller mindre underbart. Han tillverkade nepalsk mat med västerländskt påbrå vilket passade mig helt perfekt. Lunchen blev några timmar lång och jag hade lite tid för att hänga i hängmattorna och att komma på plats. Det var tre andra på campen som agerade hjälpredor till vad som kunde tänkas allt från att hugga ved åt markägaren till att vara säkerhets ducky (en liten gummibåt som ser ut som en stor kajak) på vattnet. Eftermiddagen bjöd på eskimåsvängar vilket betyder att man frivilligt ska kapsejsa typ 200 gånger och försöka att med paddeln komma upp på rätt köl igen. Som tur var stod min instruktör i vattnet och först instruerade tekniken och sen kunde hjälpa till då kajaken och jag inte riktigt ville komma helt runt. Det är inte helt lätt att gå från det kalla vattnet till den varma luften samtidigt som man går från uppochner till rättstående men blir snurrig som om man vore full. En erfarenhet man gott kanske kan använda sig av en annan gång man är ute på vattnet istället för alkohol. Efter flera pauser då instruktören behövde värma sig lite och jag behövde lite tid för att återfå balansen tyckte han att det gick bra men att jag nog behövde lite välförtjänt vila till i morgon.
Kvällen bjöd på ytterligare tid i hängmattan med en bok och den härliga pipan som tydligen ingen i Nepal kan förstå sig på. Troligt har de bara sett pipor i form att röka opium eller någon annan drog med men bara till tobak det lät bara för konstigt så det fick jag hålla på med själv. Men jag skulle få mig lite kultur vetande innan kudden ropade. Vi tog oss ut till byn och jag fick testa både risöl och roxy samt en massa starka snacks. Risöl är helt ok och tillverkas på ca samma sätt som maltöl men med ris då och hemmagjort. Roxy är någon form för hembrännt som dricks varmt tillsammans med en cigarett för att få den bästa smaken. Jag gillade drickat men hoppade cigaretterna tror nog jag gjorde fel ändå när jag testa med dem, tydligen skulle man få någon söt smak i munnen men för mig var det precis det samma. Snacksen bestod till mestadels av någon form av snabbnudlar antingen kokta eller hårda med starkt kryddade köttbitar i. Gott men till slut väldigt starkt!! När dunken var uppdrucken var det dags att ta sig till campen och få lite kvällsmat tillsammans med en hel del musik och sång. Man kan gott säga att jag har haft tråkigare kvällar ute i skogen!
 |
| Fest på högnivå |
 |
| Och lite dricka blir det allt |
 |
| Jag myser i hängmattan en av kvällarna |
Natten bjöd på nästan ingen sömn då min säng var en trälåda med ett tunnt liggunderlag på så jag hittade ingen ställning som faktiskt gick att sova i. Kommande dagar testade jag att sova i hängmattan vilket var ok i några timmar men slutade med att jag fick ta mig till betonggolvet tillsammans med de andra på campen. Faktiskt var betonggolvet bättre än trälådan, vilket inte get någon mening alls men men jag fick sova lite i alla fall.
Dag två och eskimåsvängen skulle bara sitta, och det gjorde den efter typ två försök så redan nu var jag klar med mitt mål för hela kursen. Fram till lunch blev det en väntan på en raftinggrupp som skulle komma och tekniker för att ta sig eddie ut och in (eddie är där strömmarna/vattnet går i motsatt riktning floden efter hinder som finns i vattnet så som stora stenar eller svängar) vilket man använder sig ganska mycket av när man vill vila eller bara ska se naturen runtomkring. Passande nog kom raftinggruppen samtidigt som jag gjorde en av mina sista eddie ut (förflyttning från eddie tillbaka ut i floden igen) och jag tappade troligt koncentrationen eller något för jag kapsejsade ordentligt och lyckades med min första riktiga eskimåsväng med perfekt utförande och fortsatte som om inget hade hänt. Lycka!!! Vilket även gjorde att man såg lite cool ut inför tjejerna i raftinggruppen. Lunchen åts tillsammans med raftinggruppen som härstammade från Quwait bestående av tre unga damer som var volontärer på ett barnhem i Kathmandu. Då vattennivån hade ökat en hel del från gårdagen blev planeringen lite halvbra denna dagen då instruktören hade tänkt sig att vi skulle ta en tur ner längs floden men inte riktigt vågade då strömmarna var väldigt starka. Så min lunch blev väldigt lång för att till slut komma ut i kajaken för en testtur ner för floden. Det bra med hög vattennivå är att man egentligen bara kan styra sig fram då paddling inte ger någon större effekt men det betyder också att man är passagerare i sitt eget fartyg. Det går ju bra då vattnet är lugnt men när den ena vågen efter den andra träffar en samtidigt som en virvelström suger ner hela kajaken under vattnet så är det inte så kul. Tråkigt nog var det så mina första 100 meter på floden spenderades. Trots min oklanderliga teknik på eskimåsvängarna så hade jag inte en chans mot vattnet. Jag kapsejsade och fick lösgöra mig från kajaken vilket jag var van vid från tidigare resor på vattnet med det jag inte var beredd på var att jag skulle dras ner under vattnet och inte kunna ta mig ur strömmarna. Till en början gick allt bra jag kom upp till vattenytan och fick tag i kajaken och paddeln men nästa virvelström drog mig ner under ytan och jag gjorde nog veckans största misstag släppte kajaken som kunde vara min flyt-ring. Detta betydde att jag nu var helt själv och bara kunde försöka hålla mig ovan ytan, vilken inte jag bestämde över, och försöka simma mot närmaste eddie eller landyta. Efter en kamp som kändes som hur lång som helst lyckades jag få tag i en bergvägg just innan jag var på väg ut i floden igen från min eddie. Jag var skärrad och inte direkt törstig längre då jag säkert fått i mig en hel del vatten, men nu skulle jag komma här ifrån och till min instruktör som själv hade kommit ifrån mig då krafterna tagit honom lite snabbare fram än vad jag hade. Men efter ca 20 minuters klättrande och instruktioner från åskådare och min instruktör så satt jag äntligen på fast plan mark. Jag hade nu lugnat ner mig lite och kunde åter ta mig till kajaken och fortsätta ytterligare en kilometer ner för floden i några små forsar och skarpa svängar. Eftermiddagen bjöd helt enkelt på en kurs i överlevnad i vatten. Släpp aldrig din kajak om du inte har fast i något annat, underskatta aldrig hög vatten nivå i forsar och ha alltid ett par bra klätterskor på när du är ute och leker på vattnet du vet alldrig när du kan använda dem nästa gång.
 |
| Personalen försöker att scora en och annan babe... |
Kvällen blev liknande gårdagen med lite dricka och firande för mitt liv... men avslutades ganska tidigt då jag var överdrivet trött efter den sömnlösa natten och mina bravader under dagen.
Dag tre och jag skulle följa med en rafting grupp fram till lunch. Så som livet är i Nepal så väntar man på att andra ska komma och göra sig färdiga, så det gjorde jag idag säkert i 3 timmar innan jag äntligen fick satt min kajak i vattnet. Vilket resulterade i ca 30 minuters riktigt god kajakning ner för floden där jag vid ett tillfälle även fick användning för min nyvunna kunskap, eskimåsvängen vilket gick riktigt bra denna gången. Vi kom snabbt tillbaka till campen då vi startade dagen några kilometer upp floden och fick lunch. Deras lunch var inte så lång men min blev då tanken var att jag skulle åka med samma jeep som raftinggruppen tillbaka till campen. Då dagen hade börjat med lång väntan skulle den förlängas med flera timmar. Jag fick ca en timme på floden innan jag skulle upp på en checkpoint för att bli hämtad och instruktören betonade att vi inte hade tid att komma längre och det var därför vi skulle upp här. Men då vi hade suttit och väntat i två timmar på att jeepen skulle komma och hämta oss blev jag lite sur samtidigt som telefonen ringer för instruktören. Det var dem från jeepen som ringde och meddelade att de hade lite problem då de hade krockat med en buss. Så tydligen hade de goda grunder för att inte komma och hämta oss i tid. Men vi fick lift av en annan och kom tillbaka till campen och kvällen utvecklade sig som tidigare med en del dricka och got humör. Men till skillnad från tidigare kvällar tog vi oss till en annan by och fick sett lite av invånarna där med. Dessa dagarna har blivit en riktig kultur rundvisning av Nepal vilket är väldigt kul.
Dag fyra skulle visa sig bli ganska lik dag tre då vi tog oss till samma start plats fast med lite mer vatten i floden igen. Det bjöd mig på en tur i vattnet och jag fick överge kjaken en stund för de andra att plocka upp, tömma och göra färdig i en av rafterna så jag åter kunde komma på vattnet med start från raften. Detta skulle dessvärre upprepas ytterligare en gång på eftermiddagen. Men det som gjorde min dag denna dagen var resan hem då tävlingen helt enkelt var: Hur många nepaleser kan man få in i en toyota hiace? Resultatet blev inkulsive mig och förare 24 personer. Det ska jag säga dig blev jävligt trångt! bilen hade dock 5 rader istället för de 4 som vi är vana från hemma men att sitta 4 på varje rad och några som hänger över en det blir bara för mycket, samtidigt som föraren kör som en galning som vanligt. Men det är intressant att möta nya kulturer. Kvällen fick denna dagen spenderas i sängen då jag var helt utmattad och började känna mig lite dålig. Troligtvis var det för att jag dels druckit en del alkohol men säkert blivit uttotkad när jag varit i kajaken och även lite utmattad av all träning.
Men slutet gott allting gott
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar