Första dagen på jobb
Första dagen blev lite ögon öppnaren för turen då det inte
är så många som kan engelska, även om journalspråket är på engelska, vilket
utgör en stor barriär när man ska kommunicera. Jag hade i alla fall hoppats på
att det var ett mindre problem än vad det blev då jag hade blivit tillsagd att
språket inte skulle vara ett problem för att jag skulle kunna komma till Nepal
och göra min praktik. Första dagen blev lite lös och lite halvdan då jag fick
en väldigt lätt genomgång av vad som erbjöds på sjukhuset. Jag blev lite en
observatör i ett hörn då jag inte kunde kommunicera med mina kollegor var det
svårt för dem att visa mig vad de gjorde och jag hade svårt för att fråga vad
de gjorde. Ett litet dödläge men det får vi bättra på till de andra dagarna.
Men jag fick i alla fall sett lite min första dag som jag inte sett tidigare.
Än så länge den största delen av patienter är mammor och pappor som antingen
väntar eller just har fått barn. Detta resulterade i att jag missade två
födslar men fick sett två omgångar av att sy ihop en kvinna efter födsel.
Skrämmande till den graden att man funderar på att inte utsätta någon kvinna
för det men samtidigt vill man ju ha barn en dag… Dagen fortsatte med att jag
skulle deltaga i ett informationsmöte om HIV/aids och det är väl inga problem
med det förutom att det var på Nepali och jag förstod ingenting mer än lite av
Powerpointen som var på engelska. Men det gjorde inget då jag fick god snacks
efter, mmmm.
Dagen fortsatte med en cykeltur i byn för att se hur den ser
ut, inte något utstickande men trevlig och lagom stor att överblicka på någon
vecka. Vädret var fint och jag fick göra mig klar till resans första
inbjudning. En av medarbetarna på röntgenavdelningen har bjudit hem mig till
sig och sin familj för Nepalsk kvällsmat, vilket han även erbjuder sig att jag
kan komma och äta under hela tiden jag är här. Kanon tänkte jag och fick mig en
ordentlig omgång med Dahl bath rakt översatt till linser ris. Detta är en rätt
som äts över hela Nepal och gärna hela tiden, en fattig familj i Nepal kan äta
detta två eller tre gånger om dagen varje dag då det är lätt att göra och är
väldigt billigt samt näringsrikt. Men det smakar inte av så mycket. Däremot så
kan man som min värd nu gjort lyxa till det med lite kyckling curry eller någon
annan potatis anrättning. Så från nu av så blir det god mat varje kväll.
Första ordentliga sömnen
Äntligen från det att jag kommit till detta fantastiska land
har jag fri och är inte tillräckligt dum att ställa klockan på 07:30 och jag
fick sova ut. Det råder lite oklarheter på när jag vaknade men efter att ha
sett en film och tagit mig ut ur huset så var klockan något i stil med 15:00.
Regnet hände i luften och jag hade väl egentligen tänkt mig att jag skulle
cykla men bestämde mig för att gå en runda istället. Det blev 2 timmar ner till
floden över den och upp för bergen på andra sidan. En tur som tog mig igenom
majsmarker och landsbyar, med många barn som pekade och skrattade. De tyckte
säkert jag såg dum ut och varför skulle jag gå där det fanns ju inget att se på
detta hållet staden låg ju på andra hållet. Lunchen blev några samosas och en
packad pipa tog mig hela vägen hem. Konstigt nog hade Nepaleserna nog sett både
cigaretter och opiumpipor men tobaks pipor det var nog något nytt då ännu fler
pekade och skrattade när jag kom gående i mitt lilla rökmoln. På kvällen blev
det åter besök hos min kvällsmats-familj och lite serier på datorn
OP
Med energi i kroppen efter min slappa gårdag fick jag följa
med på min första operation. Det blev ett kejsarsnitt som gick helt utan
komplikationer, även om jag tyckte det var lite halvdan genomförd hygien eller
rutiner för sterila redskap. Man märker snabbt att man kommit till fattigare
länder då handskar återanvänds, sprit är något man sparar på, desinficerade
ytor behandlas som det tills någon verkligen skitar ner dem och att oavsett hur
man gör tvättar man sig ju alltid med kontaminerat vatten. Ja mina lärare hade
vänt sig i graven om de hade haft en för hygienen är lite mer basal än den vi
har hemma för att välja mina ord riktigt. Det tog mig inte lång tid att förstå
att de inte hade något i närheten av de samma kraven som hemma då handskar
egentligen inte riktigt används någon gång som sjuksköterska och att man kan
tappa sin inspritade sudd på golvet och frotfarande använda den. Jaja tillbaka
till operationen. Här märktes det att det var ett litet sjukhus då det inte tog
mer än max en timme att informera patienten om att OP skulle ske tills det att
hon låg på britsen och blev skuren i. Något som är väldigt intressant är att när
man får ett litet skrapsår eller skär sig på en kniv så blöder det hur mycket
som helst tycker man men nu när de öppnade upp nedre delen av magen så var det
nästan ingen blödning alls, inte förr än de skar upp livmodern och fick tagit
ut barnet men då var det i stora mängder det kom rinnande blod ner för hela
bordet verkade det som. Sen att få se det hela live istället för på bilder i
anatomiboken är något helt annat. Olika lager av hud, fett, hinor och annat som
är i kroppen det såg inte ut som på bild kan jag säga eller i alla fall inte som
jag föreställt mig.
Journalläsning och äntligen koll på vad folk har för sjukdomar
Idag satte jag mig med journalerna för att förstå vad det är
som händer på sjukhuset och vilka sjukdomar som är de vanliga. Det är inte lätt
att förstå allt då de är skrivna för hand och av personer som vanligtvis
skriver med andra bokstäver än de latinska. Men det gick när man bara fick lite
öga för krumelurerna så kunde jag allt se vad det var för sjukdomar alla hade.
Jag hade nämligen reagerat på att nästan alla patienter fick antibiotika i en
eller två former, vilket verkade lite konstigt då jag inte sett en enda
blododling vilket skulle bestämma vilken antibiotika som skulle användas. Men
det visade sig att nästan alla hade Lunginflammation och att de på sjukhuset
bara har 3 olika former av antibiotika så de testar väl den ena och funkar det
så fortsätter de.
Annat kul som hände var en rensning av en abcsess på en
kvinnas rygg. Det hela såg ut som en stor sårskorpa men var i själva verket ett
stort parti med nekros (död hud) som täckte en stor inflammationssäck
(abcsess). När jag kom tillbaka till avdelningen igen satt en läkare och en
sjuksköterska och försökte sätta en PVK (nål i armen) på ett barn men hade
stora problem. Som tur var har vi just haft en kurs om barn och jag kunde gott
komma ihåg vad lärarna sa om svårstuckna barn. Använd en ficklampa eller
liknande och lys bakom så kan man se venerna. Vi testade och funkade på första
försöket och jag fick lite respekt av dem som jobbade. Man ska ju försöka att
glänsa så mycket det går…
Kommunikationsproblem
Nu börjar rutinerna sitta lite i alla fall, all
kommunikation sker på engelska mellan mig och de som bor eller jobbar här men
när de endast kan prata Nepali eller väldigt dålig engelska är det lite svårt.
Därför har det tagit mig lite extra tid att komma in i rutiner och äntligen få
ge lite mediciner. Eftersom jag inte riktigt kan se vad som står i
ordinationerna på grund av riktigt dåliga handstilar vill jag inte ta fram och göra
iordning läkemedlen. Men med lite övervakning ska det nog gå till nästa vecka.
Man kan gott känna sig lite ensam när man åker så här till
ett land med ett helt annat språk. Jag hade fått uppfattningen av att alla
eller de flesta kunde ok engelska på sjukhuset och av erfarenhet från landet
tänkte jag att det inte skulle bli så stora problem. Men det visar sig att
journalerna ska skrivas på engelska men att språket som talas är Nepali. Detta
gör att jag inte riktigt hänger med på vas som sägs och avtalas mellan läkare
och sjuksköterskor. Så jag får väl försöka att lära mig lite av det lokala
språket så man kan hänga med någotsånär.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar